Aftonbladet – 9 oktober 1869, sida 3

att havs engelska börd skulle gifva honom makt att till någon del beskydda Berenger; men deremot hyste han den ganska välgrundade froktan att den sorg som drabbat Berenger, skulle åstadkomma ett återfall i den svåra sjukdom hvarifrån han så nyss tillfrisknat. Och om Berenger förlorade sansningen och började yra, hvad skulle de då ga sig till? Han vågade till och med gifva n vink om denna fara, men Berenger svarade med mycken fasthet: Det skall icke hända mer. Mitt hufvud är starkare nu. Dessutom var det min overksamhet och alla de andras vanhelgande misstankar mot henne, som gjorde mig vansinnig. Ingen skall åtminstone hädanefter våga komma med sådant. Men om du vill göra mig galen igen, så är rätta sättet dertill att åta Hobbs föra mig tillbaka utan att jag fått uppsöka hennes barn. : hilip bar detta. troget i minne när vid lodtid skepparen kom-i land och visade sig högst missbelåten med den vändning saken tagit. Han insåg fruktlösheten af att bevifva sig till Lucon utan kunglig tillåtelse han trodde till och med att just en efterfrågan der skulle kunna väcka oro hos nunnorna. och förmå dem att tillintetgöra hvarje bevis på barnets idenditet, för att rädda henne från sina kätterska slägtinvar. Men han ville alls icke tillåta de unga herrarne att med detsamma resa till Paris. Det var emot order. Han ansåg sig förbunden att föra dem hem så som han fört dem hit, och sedan kunde de resa till Paris så många gånger-de hade lust; men huru skulle han kunna komma hem till mylord ech sir Duke utan dem? Herr de Ribsaumont kunde nog ha rätt — han var icke den som påstod att en far icke skulle vårda sig om silt barn — men barongu vär ja strgodt en yngling sjelf