Aftonbladet – 9 oktober 1869, sida 2

STOCKHOLM den 9 Oktober. Kinasbetydelse som verldsmakt. I. Utan tvifvel kan man räkna kineserna till civiliserade nationer; vildat och barbarer äro de icke. Men Kinas civilisation har en grundväsentlig olikhet med den europeiska. Den europeiska kulturens väsende består nemligen uti en rastlös oro, ett oflåtligt: ramåt! så är vårt ödes bud; då d 4 kinesiska bildningens; gor De Igel vis missakta, deremot är — en längta efter andlig ro och kroppslig njutning fenna längtan utestänger ingalonda, ett strängt materielt arbete, tvärtom etingas just ett sådant af åtrån att kunr 4 fylla hela sin andliga tillvaro genom ett kontemplativt betraktande af tingens gång. Välmågan, eller mera betecknande, tillfället att må väl blir allt, Medan det oroväckande tänkandet öfver tingens orsak och ett storartadt och medvetet ingripande i deras gång träder i bakgrunden. I följd af en sådan verldsåskådning: är Kina derföre också den mest utvecklade envåldsståt. Kinesen kan arbeta materielt, men han vill icke bråka sin hjerna med andliga rörelser; detta öfverlemnar han åt — öfverheten. Det är denna karåktersegenskap soni gör det kinesiska elementet farligt i ett af europåer beherrskadt samhälle. Vi sträfva i alla fall, om också icke alltid med framgång, till en mer eller mindre tydligt utpräglad sjelfstyrelse; då deremot kinesen — liksom asiaten iallmänhet — för att vinna andlig ro, gerna och frivilligt uppoffrar sin individaalitetskänsla, Fosterlandskärleken i Asien är fanatism, då deremot denna starka drifkraft för mensklig verksamhet hos de europeiska — hvarför icke jemväl säga kristna folken — förädlats och förklarats till entusiasm. Buddhas dyrkare och Mahomets slafvar äro ett intet. inför sin gudom och dess inkarnerade representant, men vi äro alla bröder i Kristo. Detta är ded väsentligaste skilnaden emellan den europeiska och den asiatiska civilisationen. De två kulturriktningarne skola i anledning häraf aldrig kunna förenas till ett praktiskt gagneligt samlif inom samma stat. Ett sådant samlif eftersträfvas icke heller i något af de länder, med hvilka det himmelska riket kommit i närmare beröring. Tvärtom afsky, om med rätt eller orätt lemna vi derhän, såväl engelsmän som amerikanare, likaväl som holländare och till, och med ryssarne den kinesiska nationaliteten — en antipati som utan tvifvel har en viss analogi med den som medeltidens barbari egnade judarne. Här liksom der har detta hat blott alstrat dåliga frukter! Den i högsta grad läraktige kinesen skulle i gunstigt fall möjligtvis (svårt är dock att härvidlag fälla ett omdöme), snart nog kunna sammansmälta med och: uppgå i de europeiska nationaliteter, hvilkas länder och besittningar han bidrager att befolka. Såsom förhållandet nu är bilda likväl kineserna öfverallt en nästan kastartadt från den hvita afskild befolkning. I Batavia ha de en egen stadsdel för sig upplåten — ett kinesiskt Ghetto. De mindre älskvärda egenskaper, som följdriktigt utveckla och allaredan utvecklat sig ur ett ådant förhållande äro de vanliga för sådana