loch bedröfvad för att kunna motstå deras böner, Att tillbringa natten i en katolsk prestgård, skulle kort förut förefallit Philip alldeles förskräckligt: Men nu hjelpte han med glädje att befria sin broder från hans våta kläder och lade honom med innerlig belåtenhet ned i prestens egen säng, fast der satt en Nelgonbild öfver hufvudgärden, hvilken han för resten aldrig såg. Han såg blott sin broder vända sig bort från ljuset med en sakta jämmer, som om han gerna ville vara allena med sin sorg och sina krossade förhoppningar. Ingen kunde vara vänligare än Domine Columbeau, presten i Nissard. , Han tillsåg att alla hans gäster erhållit torra kläder, innan de satte sig ned vid hans bord för att spisa af den kraftiga rätt i den. stora grytan, som efter deras ankomst erhållit åtskilliga nya iogredienser, så mycket mer som några af byns invånare också infunnit sig. Såsnart Domine Columbeau åt sin qvälisvard hemma, var hvem som helst, som tillhörde hans hjord säker om att vara. en välkommen gäst. Sedan en bägare hett cider gått laget omkriog, togo de fiskaren med sig för att gifva-honom herberge i någon närgränsande stuga. De öfriga fingo sängplatser i prestgården, och Philip, som undrade hvad det skulle blifva af. deras gästfria värd, förstod att han ämnade på golfvet i köket tillbringa den del af natten, som ej förgick i kyrkan, under böner för den stackars unge herrn, som var stadd i så djup sorg. Philip visste icke riktigt om han skulle anse detta som en näsvishet eller som ett anfall på deras protestantiska grundsatser; men han var heller icke säker på hvarken om presten kände deras religion, eller om han SFjelf rätt förstått dessa fromma afsigter. Hvarföre han beslöt att i alla fall icke utsätta sig för åt