Aftonbladet – 7 oktober 1869, sida 2

(DAG. NYH) ; n direkt ångbåtsförbindslss mållan dö Skandinaviska rikena och Norra Franktrike. Till Redaktionen af Aftonbladet! Nyligen återkommen från ett längre vistande i landet har först i dessa dagar kommit till min unnedom ett bref från Paris, infördt i eder akde tidning af den 9 sistl. Juli. Det sätt, som insändaren påpekar, är i min nke äfven den rätta utvägen för att i Paris och V samma gång i hela verlden bereda afsättning r såväl Sverges som Skandinaviens industriellå ster. Jag begagnar derföre dettå tilfölle okt I derneslandets intresse betyga min förbindelse åt en af mig okände författaren, men jag befarar, st denna artikel kommit till Sverge i en ogynun tidpunkt, emedan tankarne voro så upptagna F de förestående festligheterna till förmölningen; st, om den lästs och gillats, dock intrycket till endling försvunnit. Iogen hederlig man af de tre skandinaviska länerna kan annat än med glädje och hjertligt dels gande, tänka på don förening, Som blifvit khu ch emellan Danmarks kronprins och Sverges prinessa, ty jemte den högtidliga betydelsen i indiiduelt afseende, som en dylik förbindelse inneär, bör närmandet folken, emellan derigenom ep last knäna Befördras, till de trenne beslägtade taimmarnes sanna fördel; om de mindre nationaiteterna icke förena sig, uppslukas de af de större. Om det redliga intresset för denpa förmälningss vögtid, eller HA fen svenska — getta äktenskaj — borde vi således vara eniga, men om den öfverdrifna lyx, som onödigtvis utvecklats i Stockwolm — eftersom, emot häfdvunnet bruky en frätjs mande kronpring ekulle förmäläs i ett främmanue and — sSKälle mycket kunna sägas. Som det emeltid skulle blifva alltför långt och ingalunda tillhör målet för dessa rader, så inskränker jag mij ill att förklara, att, om svenska folket icke me sllvar följer med sin tid och handlar derefter, kan ett bedröfligare tillstånd intröda än det, allt ni nat än blomstrande, som nä redan råder. 30,000 emigranter om året, ej löst och odugligt folk, utan arbetsamt och flitigt, har Sverge ej råd att länge förlora. Med guldbroderade erabtesmän och allt färre och färre jordegare kan landet ej i längden bereda ett drägligt tillstånd föf de få, som vilja eller måst stanna var. ergnå naturliga resurser OCh läge, folkets arbetsskicklighet och redbara vilja, kan ej bestridas, men ivitiativets män saknas och, om någon framträder, finner han sällan uppmuntran eller understöd för den mest gagneliga sak. Intressena delas i grupER då det är obestridligt, att det hela skulle afva gagn af samfäld verksamhet. I dei öm? nämda artikeln finnes beviset för detta påstående. Jernkönloret, som har medel till sin disposition, anslår en stor summa för att bereda fördelar åt sina intressen, jern metaller, men förbiser, att det samtidigt, om hela Sverges induetri omhulda: des af deras anslag: eknile vinna Sitt mål, SCrå Hå alldeles förfelas; ty det skulle vinna en ännu större publik, ju flera alster, som, förenade, permanent förevisades. I närvarande tider och på de stora verldsmarknaderna är det svåraste problemet att få en artikel känd, huru förträfflig den än må vara. Uti vårt Tand råder ännu den tron, att, om man blott har en verkligt god produkt, så infinna sig Hog afnämare. Men detta är en stor villfås re I Paris finnas t. ex. etablistementer, Sm annönsoch piblikationskostnader årligen utgifva 300,000 rdr svenskt rmt. För att Sverge, Norge och Danmark, utan jemförelse i afseende å nyssnämde summa, skol få gina alster och produktionsförmåga känd, måste folken inse att de gemensamt böra göra något. rör särskilda, goda, men mindre, artiklar kan producenten icke bekosta de erforderliga utgifternå; men i gemenskap blir det en lätt; knappt könbaj sak. Matte detta, så söm sig bör, belijertas Öc måtte Jernkontoret isynnerhet frånträda sin isolerade ställning och säga till Sverges industriidkare: I skolen alla få vara med om den permanenta utställning, som vi i Paris, verldens centralpunkt, ämna tillvägabringa. Täflan emellan de särskilda industrierna kommer derföre icke att upphöra och Sverges produktionskraft är utomdess ännu så ringa, ätt den kan liknas vid en droppe i hafvet, i förhållande till den afsättning, som derifrån skulle kunna beredas. Skulle nu, som vi innerligt önska, jernkontoret föröndrå program och vilja skrida till handling i sagde riktning, så måste framför allt I— och det ehvad som än sker — en direkt och regelbunden ångbåtslinie upprättas emellan Göte. borg—Kristiania och en mnordfransk hamn, helst Havre. i Svenska regeringen och representationen kunn: knappast stå till ansvar för ätt så litet bevaka lan dets sannskyldiga intressen, som att, alltsedan ve I stra stambanans fullbordande, icke hafva tagit ini tiativet till en hastig och nära förbiudelse emellar I Sverge och detta föross så vigtiga land. Tillför -I fång för land och folk förloras genom transpor terna öfver Tyskland oerhörda summor af pennin gar och den dermed synonyma tiden. Hvad son så länge försummats, kan till en del godtgöras el ler åtminstone hindras att fortfara om regeringer genast beordrar ett kronoångfartyg eller två at börja upparbeta en linie emellan nämda platser) Den transport och trafik, som genast står till buds ,l om en sådan linie blir bekantgjord, skall bli till räcklig för att betäcka kostnaden, så att stater helt visst icke får någon direkt ntgift. Sedan li tl nien blifvit behörigen upparbetad, skall den en skilda företagsa heten icke uteblifva att aflös statens båtar. Om, som vi anse, statens och lan dets intressen äro desamma, så kunna vi icke fatta hvad som kan hindra regeringen att genast grip verket an. Bristen på en handelsoch åkerbruksministe — en brist som vi högligen beklaga — bör väl hindra konuvgens regering att fatta ett sådant be slut. Utrikeseller finansministern skulle helt sä kert få Kamrarnes erkännande för deras kontra signation under ett dylikt regeringsdokument. Lik gagneligt. och glädjande som fregatten Josefina kryssningar och lodningar samt upptäckter af ban kar i Oceanen äro för vetenskapen och svensk flaggans heder, lika gagnelig och glädjande of Sverges handel och industri skall det blifva, nö någon kronoångare regelbundet plöjer Nordsjör vågor för att förena det på arbetsförtjenst fattig svenska folket med det rika och konsumtion; mäktiga franska landet. Härom vore mycket att ytterligare tillägga, me d jag vill ej vidare för denna gång förlänga denn uppsats, ehuru jag har mig nogsamt bekant al . Aftonbladets spalter alltid stå öppna för allt, 801 rörer fäderneslandets väl och förkofran. Jag ul ber mig derför att en annan gång få återkomm tl till detta ämne, som rörer en lifsfråga för hel DI vår industriella utveckling. ål Den 28 augusti 1869. Å For jer tt i So ee PR Ma Et KET I ere I Homme Industriidkare i södra Sverge. -)) Cm lämpligheten af en sådan åtgärd, i fall de f It8 salamma tarde meningarne blifva delade