Aftonbladet – 7 oktober 1869, sida 2

nplar. Vid ena sidan af monumentet var bragt en med guirlander omvirad talareol och der bakom en tribun, hvarest en dell4 de stulna badej sin plate. Deromkringyg de bildat sig ev krets af Vapenbröderne, h öfriga inbjudna, hvaribland de förenade övenharnska sångföreningarne. Bland de Ilstädesvarande märktes för öfrigt öfverstej! ahl, representerande konungen, inrikesmini8 ern kammarherre Haffner, kommenderande neralen å Seeland Schorffenberg, Kjöbenivns öfverpresident, medlemmar af stadens agistrat, borgarerepresentationens ordförande amt många officerare äfvensom presterskaet vid garnisonen och flottan. Sedan musikkåren utfört en psalm, beträdde Vapenbrödernas, vägnar premierlöjtnant artvigsen tålarstolen och meddelade en kort storik öfver det sätt, hvarpå minnesmärket ommit till stånd. Han framhöll, hurusom fverallt i landet minnesmärken blifvit resta ;r de fallna, under det man i Kjöbenhavn nnu icke gjort något i detta afseende. Detta ade föranledt Vapenbröderne, att sättal4 aken i gång. Man var ursprungligen be-l4 änkt på ett stort nationalmonument, värdigt en stad der det skulle resas, men efter hand ade tanken derpå modifierats och, ehuru det n tid varit fråga om att nöja sig helt enelt med en sandsten, hade man dock senare tannat i det beslut att söka åvägabringa ett ninnesmärke af samma ärane som det, hvilet användts till monumentet öfver generall! Rye, nemligen norsk granit. Detta beslut! ade nu ock genom bildhuggaren Rosenfalks. raftiga medverkan kommit till utförande. Ivad angick sjelfva platsen för monumentet, rade meningen först varit, att det skulle reas på garnisonsplatsen, för hvilket man anl: og att detta minnesmärke borde blifva en orydnad; men från stadsmyndigheternas sida rade deremot mött betänkligheter, i det man ruktade, att monumentet vore för litet i förhållande till platsen; och man hade då bestämt sig för dess uppställande på kyrkosården midt för de falines grafvar. Platsen vore visserligen anspråkslös, men en fördel nedförde den dock och det vore att, om grafvarne i tidernas längd jemnades med marken — talaren hemstälde i öfrigt, om man icke ville förbinda sig att freda desamma — så skulle monumentet lända till ett varaktigt minne om dem, som gifvit sitt lif för fosterlandet. Sedan talaren slutligen hemburit en tacksägelse till dem, som förutom Vapenbröderne, lemnat bidrag till minnesstoden, deribland främst till konungen, kronprinsen, konseljpresidenten och hans son samt de öfriga ministrarne, bjöd han täckelset falla. Sångföreningarne afsjöngo bärpå en sång, författad af P. Hansen och satt till melodien till Lindblads Stridsbön. Derefter höll pastor Bilow, son af segraren vid Fredericia, invigningstalet. Han erinrade om de sorgliga dagarne, då upproret utbröt, om Danmarks ärofulla strid mot öfvermakten, om segerminnena från 1849 och 1850, om olycksåret 1864, då Thyras vall utrymdes i nattens mörker och det dyrbara Slesvig rycktes bort från moderlandet; härvid dock betonande att, om än dessa minnen voro af särdeles olika natur, det dock gafs ett minne, som talade till alla på samma sätt, nemligen minnet af dem, som offrat lifvet för Danmarks ära. De nu lefvande behöfde intet yttre tecken för att fasthålla detta minne, ty det vore inristadt i deras hjertan; men tidens ström bortspolar så många minnen, och derför restes bautastenar, hvilka borde bringa till efterverlden kännedomen om dem, som kämpat och lidit för fäderneslandet. Talaren invigde nu denna bautasten i den förhoppning och önskan, att enhvar ung man, som i kommande dagar läser de å stenen tecknade ord, må draga sig till minnes att, när den stund kommer, då konungen kallar till tapper strid för Danmarks rätt och ära, det hörer hvarje dansk till att hörsamma denna kallelse; leder ock denra kamp till döden, vinnes dock dermed hvad som från urminnes tid varit dansken kärt, ett godt namn och rykte. Han invigde denna sten i den bön och förhoppning, att det land, hvarifrån bröders blod ropar om förräderi och orätt, det land, hvarest danska konungens vagga ståt! och hvarest bröder och systrar nu sucka under ett främmande herradöme, måtte var? återvunnet. Han invigde detta -slutligen med bön till Har auONUMEenN marks värn i all . -svm, som varit Dan a so oo sad, och i hvars skydd ha ah efall2, Konung, fosterland och allt kär vo dyrbart. Ytterligare afsjöogs en sång, författad a H, P. Holst, hvarefter högtidligheten afslöt med ett af premierlöjtnant Hartvigsen höjd lefve för konungen. Monumentet är en 10 alnar 7 tum hö vacker obelisk af slipad norsk granit. P framsidan, som vetter emot krigargrafvarn läses i gyllene bokstäfver: Minne af de falln 1848, 1849, 1850, 1864; rest af de Dansk Vapenbröderne i Kjöbenhavn och andra med borgare,. Stenen är omgitven af ett jern staket, innanför hvilket en liten blomsterpar terr är anordnad. bb FR LL — Af Nordisk Boktryckeri-tidnin har n:r 4 utkommit, innehållande: Försök till h storia om boktryckerikonsten i Sverge (forts. Historisk Beretning om Bogtrykkernes Unde stöttelseskasse i Kristiania; Om Gutenbergska sti telsen; Om boktryckerierna i Kjöbenhavn; om a betsförtjensten inom boktryckeriernai Stockholr Uvariahanda.: Prislnurant från P A Norstedt Ja CT