Aftonbladet – 7 oktober 1869, sida 2

följa med honom ombord, och nästa morgon så tidigt som möjligt blifva landsatte vid Nissard. Men Berenger skakade nekande på hufvudet. Han kunde ej gifva sig ett ögonblicks ro förrän han förvissat sig om det öde som träffat Eustacies barn. Verksamhet allena kunde döfva hans smärta, och att så fort som möjligt följa denna enda tråd för att kunna uppdaga barnet, syntes honom nödvändigt, för att gifva hans förhoppningar verklighet. Han ville ej höra talas om annat än att genast gå till Nissard. Kapten Hobbs kunde ej gerna tvista med en så af sorg och smärta nedböjd man, och då han dertill af fiskaren fick veta både att presten var den vänligaste och gästfriaste man på jorden, och att en någorlunda hygglig cabaret låg nära prestgården, valde han sjelf bland de från S:t Julien medföljande männen, till vägvisare en rask gosse, som såg pålitlig ut, och öfverenskom med Philip att i alla händelser följande morgon möta dem i Nissard. Hvarpå han med de öfriga vände tillbaka till S:t Julien, medan begge bröderna med sina tjenare och vägvisaren togo vägen söderut, mellan de ödsliga sandbankarna. TJUGONDEFJERDE KAPITLET. Den gode presten i Nissard. —————Och gränsen Den yttersta utaf det stora djupot, Till sluts vi nådde, der i dystert mörker Kimenesias folk och deras städer ligga Omsvepta evigt., — Musgrove. Oktobersolen sjönk innan bröderna hunno fram till Nissard, och trots Berengers upprörda sinnesstämning var det icke så lätt att vada genom den djupa mjuka flygsanden, som gaf efter för hvarje steg. Mjuk och till utseendet vrörlig, låg den der i höga bankers