Aftonbladet – 6 oktober 1869, sida 3

Om Kort Lärobok isvcnsk stenografi af ÅA. Huber. Till Redaktören af Aftonbladet. Aftonbladet af den 24 Juli n:r 163 innehåller en re: cension af ofvanstående lärobok. Intresse för sjelfva saken och hr recensentens slutord: Vi skola vara tacksamma, om vi blifva öfverbevisade att ha miss: tagit oss i afseende på befogenheten af de väsentliga ste brister eller felaktigheter, som vi förmenat ännu vidlåda detta, med så berömvärd omsorg fullbragta förstlingsarbete på svenska språket,, hafva förmått lärobokens författare, en af Gabelsbergers lärjungar, att å ena sidan besvara, hvad recensenten an ser för lärobokens väsentligaste brist, samt att å andra gidan rätta felaktigher, hvilket ganska lätt ännu kan ske i lärobokens flesta exemplar, då den stenografiska delen, just i afvaktan på kritikens yttringar, blott blifvit tryckt till ett mindre antal exemplar, och kan derföre författaren icke underlåta att här uttala sin tacksamhet att hafva blifvit uppmärksammad på. dessa felaktigheter, hvaraf ä ven ännu flera andra blifvit upptäckta och förbättrade; Angående lärobokens väsentligaste brist, så skulle den bestå deruti, att jag uttrycker det svenska långa o med en liggande HtYP, som icke finnes upptagen i någon tysk eller dansk lärobok, hvarigenom tvetydigheter och olägenheter skulle uppkomma. Hr recensenten menar, att man bör teckna det svenska långa o å. U Frågas nu: får jag, enligt den allmänna regeln, för det Gabelbergiska systemet skrif som du hörn, skrifva å-tecknet, om jag bör, ett tydligt långt o. Jag svarar nej, men hr recensenten ja, och åberopar den svenska praktiken. Jag för min del anser det förra svaret öfverensstämmande med systemet, men icke så den svenska praktiken, hvilken jag föröfrigt respekterar. Det är visserligen sant, att Gabelsbergers system tillåter ett utbyte af någorlunda lika ljudande vokaler; men aldrig af långt o för å Också undvikas ingalunda pr ber An och tvetydigheter derigenom, att man skrifver långt o —å. Ty man tecknar enligt detta antagande t. ex. åtrå och otro, tog tåg, for får, ja en mängd andra ord fullkomligt lika. Ganska opraktiskt är isynnerhet skrifsättet långt o å vid förkortningar, der å tecknets dubbla betydelse hindrar förkortningen och erbjuder de största svårigheter vid läsandet af det skrifna å långt o. Jag kommer nu att anföra de skäl, som förmått mig att för långt o uppfinna den liggande stenografiska w-typen. s Det tyska w-ljudet motsvarar fullkomligt svenskt långt. o; det tyska ii temligen det svenska y; det fattades således ett tecken för svenskt w. Jag kunde, utan att handia mot Gabelsbergers system, uttrycka både w och långt o med samma tecken, då ju enligt det svenska språkets lagar o är en härledd vokal af w (Rydqvists sv. språkets lagar), hvilket man t. ex. kan se i den gamla Gemtivändelsen um, som i många ord blifvit förvandlad till långt o. Deraf kommer det sig äfven att icke