Aftonbladet – 4 oktober 1869, sida 2

kildt bolag, har man träget sökt visa nödrändigheten af att staten skulle bygga den,l synnerhet derför, att om den sköttes väl unde den komma att införa på statens baor möjligen en fördubblad trafik ). Emellertid är nu denna trakts bergsbruk vifven till pris åt prejeriet, derför att fraktaxan icke nogare bestämdes. I bref från oren berättas också att negociatörerna — boagsmän ha ej ännu visat sig inom orten — I inderrättat grufegarne, att om de skola få n billig frakttaxa, så måste de förbinda sig utt erlägga för all malm, som brytes ur de srufvor, hvilka inom afståndet af I mil omvifva banan, 6 öre pr centner under 10 år, tan ringaste afseende derpå, huruvida den öres till jernvägen eller icke, Som malm brytningen hu uppgår till vid pass 2!2 milioner centner årligen skulle derigenom orten beskattas med en million femhundratusen riksdaler riksmynt. Hvad skall orten nu göra? Skall den underkasta sig dessa fordringar eller afslå dem och i stället nödgas betala genom en hög fraktafgift till bolaget sammå summa eller känske ännu mera. I Riksdagens skrifvelse af den 12 sistlidne Maj till K. M:t angående blifvande jJernvägsbyggnader, förekommer att enligt Riksdagens åsigt, i främsta rummet borde upptagas de balior, som afsåge bergsbrukets befordrande, samt att de ,vigtigasten borde genom löfte om bidrag af staten vuppmuntras, samt att nådig framställning i ämnet derefter måtte varda till nästkommande Riks dag aflåtet. Efter deliående häraf har ges nom landshöfdingeembetena i både Falun och Örebro ingått begäran till regeringen om understöd af staten för byggande af denna bana i sin helhet, Nu är detta afklippt och hvarje försök till en dylik anläggning omöjliggjordt-för en följd af år. Ehuru Riksdagen yttrar, att de banor, som afsåge bergsbrukets befordrande borde i främsta rommet upptagas, finnes inom dett komite, som är tillsatt för granskande af de inkomna jernvägsförslagen, ingen ledamot från bergslagerna. Då handelsintresset och vår första modernäring, jordbruket, på statens bekostnad fått betydliga sträckningar af jernvägar, på hvilka fraktas värdefullare varor än malm och kol till lägre pris än 1 öre centnern pr fnil, så kan med skäl frågas, huruvida det ligger billighet uti, att när den första banan, sön skall nå vår andra modernärings, bergsbrukets, förnämsta område och som går just till den trakt, hvilken företrädesvis kan lemna en ofantlig trafik, denna endast skall byggas bitvis och slumpas bort, så att det blir ovisst om ets näringen inom orten har någon nytta deraf, och ännu mera, huruvida dess stora råvaroförråd kan komma det öfriga landet till någon nytta och bringa stambanan en ökad trafik. Följden häraf blir att en af våra rikaste förvärfskällor framgent som hittills blir hämmad.