Aftonbladet – 4 oktober 1869, sida 2

STOCKHOLM den 4 Oktobers Man har nyligen erhållit underrättelse om ett regeringsbeslut, hvarigenom ett engelskt bolag erhållit rätt att bygga en del af den länge föreslagna Frövi—Falu-banan eller den svenska centralbanan, hvilken genom våra malmrikaste bergslager skulle i snart sagdt rak linia utgöra föreningslänken emellan de färdiga banorna, som från Falun leda till Bottenhafvet och Norrland vid Gefle och från Örebro till nästan alltid öppen hamn vid Göteborg. Genom expositioner, kartor och beskrifningar är visadt, att denna banas läge i ekonomiskt hänseende är fördelaktigt, att dess beröring med rikets-största malmfält och en mängd vattenfall gör den egnad till att betydligt öka ortens produktion samt lemna obegränsad tillgång på rik och lättsmält jernmalm till äfven aflägset belägna skogsbärande trakter inom landet, hvarföre den också skulle komma att föra in på de redan färdiga banorna större trafik än någon annan. Detta allt bevisar dess stora vigt för landet; att dess byggande bör betraktas som en god affär, är numerå satt utom allt tvifvel. Denna banas lättbygdaste och värdefullaste del, den som berör de största grufvefälten, är nu således upplåten åt ett utländskt bolag. Derom kan visserligen synas ej vara så mycket att säga, då vi i alla fall skola i utlandet låna penningar till våra banbyggnader ; men en särskild omständighet, som förtjenar liflig uppmärksamhet är den, huruvida i denna koncession ingått bestämmelser som kunna göra dona af ringa värde för det allmänna och låta den sammankrympa: till en ortbana, hvilken under lång tid knappast ens torde kunna anses gagna såsom sådan. Den 5:te punkten i oktroyen lyder att afgiftenför trafiken icke må sättas högre än de för andra enskilda bolag tillhöriga jernvägar högst medgifna c. Härigenom blir bolaget berättigadt att taga för malm 5 öre pr centner och derutöfver pr mil. Detta gör från Grängesberget till endast Frövi 35 öre pr centner malm. För närvarande kostar forslingen af malm med omlastningar till Strömsholm 36 öre pr centner. Hvad är då härmed vunnet? Det skulle nu ligga inom detta bolags skön att låta våra skogsbygder utefter varande och blifvande jernbanor få malm till sig eller ej. Dessa bygder, hvilka nu försörja sig med ett svagt jordbruk, nödgas som hittills hugga ned och med eld förgöra sin skog, för att efter mycket arbete endast erhålla bete åt sina kreatur i stället att deraf få en god inkomst samt lönande sysselsättning under vintern för sina för jordbruket under sommaren nödvändiga arbetare och dragare, hvilka för närvarande under nämde tid endast verka som en kräfta på den ändå ringa afkastningen. Om dessa som nu äro vana att genom sparsamhet och idoghet försörja sig af jordbruket, under den lediga tiden finge tillfälle till förtjenst genom en till deras orter utvidgad bergshandtering skulle der uppstå en hittills icke anad välmåga. Man måste medgifva att säkrare medel kunde ej lemnas engelsmännen att hålla vår bergshandteringnedtryckt än att låta dem bestämma öfver malmfrakterna från just de malmfält, hvilkas höga jernprocent och lättbrutenhet gör dem möjligt atv bära hög fraktkostnad och derigenom erhålla vidsträckt spridning. Allt från den stund, då detta banförslag först framlades, har man ifrat för och till följd af dess stora trafiktillgång bevisat möjligheten af billig frakttaxa och för att på denna allmänt nyttiga väg undvika attstängas eller trakasseras af ett vinningslystet en