Aftonbladet – 2 oktober 1869, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Mordet i Pantin. Det är numera fullkomlig konstateradt att det är Gustave Kincks lik som man funnit vid Pantio, omkring nittio fot från den graf, i hvilken modren och de fem yngre barnen hade blifvit nedmyllade. Han hade blifvit dödad genom ett knifbugg i nacken, hvilket i det närnaste skiljt hufvudet från kroppen. Den tillkallade läkaren förklarade att den unge mannen blifvit dödad ungefär samtidigt med eller några dägar före de öfriga offren. Mordvapnet satt ännu qvar i såret. Ungefär midt emellan de båda grafvarne har man hittat en hacka och en spade, hvilka verktyg dock . icke voro desamma, som dagen före modreis och barnens äfdagatagande blifvit köpta af Tropmarn hos en handlande vid rue Magenta, och som antagligen användes att gräfva den åt mordren och barnen ämnade grafven. Ofantliga menniskomassor strömmade tili stället sedan den nya upptäckten blifvit gjord, och man måste oupphörligen efterskicka ny förstärkning af militär för att bålla mängden något på afstånd. Man tror sig nu ha fått veta att Tropmann förlidet år vistats i närheten af Pantin, för att uppsätta en maskin, och man antager att detta varit J anledningen hvarföre han valt detta ställe till skådeplatsen för sitt dåd. En arbetare, som mellan kl. 12 och 1 på natten till den 20 Sept. passerat vägen från Pantin till Aubervilliers säger sig ha mött m:me Kinck, bärande sitt jnasta barn på armen. Efter henne följde de fyra andra barnen och slutligen tre karlar, försedda med stora käppar. Arbetaren hade sett dem taga af utåt fältet och undrat hvad de skulle der och göra, men icke funnit rådligt att följa dem utan fortsatt sin väg. Såsom man ser öfverenstämmer icke denna berättelse om det sätt på hvilket offren fördes till skådeplatsen för mordet med den som meddelats af kusken, som bade kört dem från bangården, och dess tillförlitlighet synes temligen tvifvelaktig. Det vigtigaste rörande denna sorgliga affär som de i dag ingångna tidningarne för öfrigt meddela, är en berättelse från Havre, innehållande nya detaljer om Tropmanns vistelse i Havre och anledningen till hans häktande derstädes.. En sjömansvärfvare vid namn Doursou hade sett en ung man vid hamnen betrakta ett der liggande paketskepp, och som Doursou äfven brukade skaffa passagerare åt paketbåtarne, så gaf han sig i samtal med den unge mannen, som icke var någon annan än Tropmann. Denne uppgaf för honom att han ville resa öfver till Amerika, men salnade pass. Bekantskapen fortsattes och Tropmann började efter band gifva Doursou åtskilliga förtroenden. Han påstod att han råkat i övänskap med sin far och derföre ville i hemlighet fara till Amerika, dit ban blifvit uppmanad att begifva sig af en onkel, som bodde i New-Orleans och vore millionär. Det var denna onkel, som hade skickat honom respenningar, sade ban, dervid visande åtskilliga sedlar, hvilka han var bekymrad att han icke kunde få vexla då han icko hade något pass. Då emellertid Tropmann efterhand medgaf att åtskilliga af hans uppgifter icke varit sanz2, bad Doursou honom tala rent ut och medgifva atv ban hade stulit Danger Detta hade han dock icke velat tillstå. , Under detta sällskapande hade emellertid Doursou börjat alltmer misstänka, att ban hade framför sig mördaren i Pantin. , Hvad som slutligen jorde honom fullt och fast öfvertygad derom, var Ten omständigheten, att Tropmann försökte dölja de skråmor han hade. Han meddelade derföre sina misstankar åt en agent vid säkerhetspolisen och uppgaf ett ställe der denne borde träffa dem tillsammans och gripa Tropmann. Emellertid var han i dödlig ångest att Tropmann, som han trodde i stånd till hvad som helst, skulle märka att han misstänkte honom och med anledning deraf mörda honom. Han sökte derföre hålla god min och tillstyrkte Tropmann att antingen begifva sig af så fort som möjligt eller också taga lifvet af sig. Härpå hade Tropmann svarat, att om det icke hade lyckats honom att resa innan den 28 Sept. skulle han taga lifvet af sig med blåsyra. Han förstod sig på kemi, sade han, och visste att man med blåsyra kunde taga lifvet af en häst. Dagen efter det detta samtal hade egt rum, och medan Doursou väntade på Tropmann för att tillsammans med honom gå och äta frukost, såg han honom komma gående i sällskap med en ung man, i sällskap med hvilken han gick in på ett sjömansvärdshus. Doursou trodde sig böra begagna detta tillfälle för att låta arrestera Tropmann och han sade derföre till gensdarmen Ferrand: Derinne sitter mördaren i Pantin; jag har underrättat säkerhetspolisen, men då jag icke ser någon komma och han kunde rymma ifrån oss, så råder jag er att genast arrestera honom, Derefter följde den scen, som vi förut omtalat. Den unge mannen, som då befann sig i Tropmanus sällskap, har sedermera uppgifvit, att Tropmann begärt att få köpa hans pass. : Under samtalen mellan Doursou och Tropmann, hade den sistnämde omtalat att han läst romanen Den eviga jorden, och att den deri förekommande Rodin var det ideal han hade gjort upp för sig. Han hade för öfrigt flera gånger försökt öfvertala Doursou att följa sig till Amerika. De skulle slå sig tillsammans ÅR karlar med karakter och hastigt göra sin lycka. ; — Bbrangers sista kärlek. Den bekante franske akademikern Saint Beuve har idagarne meddeladt ett hittintills okändt drag ur Berangers lif. Beranger, som i sin ungdom och mannaålder gycklat med kärleken och i denna känsla. sökt nöjet, ej lyckan, blef på gamla. dagar. förtvifladt kär i en god och vacker enpgelsk-miss, som nyss -vuxit ur baroskorna. Den gamle skalden fick således besannpa Frithiofs ord till Björn, då denne uttalar Berangerska åsigter om kärleken: Akta dig! Väck ej den evigas harm! Fort eller sent hennes slumrande gnista vaknar i gudars och menniskors barm. Hans olycka minskades ej deraf, att den lilla svärmiska tjuserskan: syntes benägen att spridal. solsken öfver hans ålders dagar. Han hade förstånd nog qvar att icke antaga detta offer. Men i han led och led djupt. Slutligen upptäckte. hanl. ; ; sin svaghet för en vän. Denne förde honom till en aflägsen del af Frankrike; bär tillbragte den amle några veckor i,ensamhet, tills hans sår började läkas. Fullkomligt läktes de. TP än i döden. Det är, säger en fransk författare, med ; kärleken som med. smittkopporna, som ärojfarligare, ju senare de komma. Hvem anade, attl: likkistan omslöt en sådan Hemlighet, då Befangers. stoft fördes till grafven meilan den spalier af!, 100.000 soldater med -skarpladdade gevär, som kejE sardömets förskräckelse för folkskaldens skugga, Ta mn t nå väsen till kvrkagåirden 2