Aftonbladet – 1 oktober 1869, sida 3

Hon lefver: tiden mån vida Ondt -eller godt: det är mig lika. Cymrel.us. Möericour fann mottagandet vid Hurst Walwyn både behagligare och artigare, än vid Combe Manor. Ilan blef lättare förstådd och faun sig i sitt naturliga element. Lord Walwyn sjelf var den om synnerligast sysselsatte sig med honom, medan Berenger, både för glad och för trött att kunna underhålla ett samtal, satt hos Cecily, som om hon, den enda som delat hans tillit till Eustacie, cckså var den enda, som kunde förstå hans oändliga glädie, frid och tacksamhet. Lord Walwyn sade ingenting till sin dotterson på hela aftonen, en då Berepger, som vanligt, böjde ett kni för att begära hans älsignelse innan man skildes för natten, sade han vänligt och allvarligt: Son, din glädje är min glädje; men jag fruktar att da har icke så litet att tillgifva din morfader. Kom till mig i biblioteket i morgon, efter bönen; vi skola då samtala. Icke nu, älskade son,, tillade han, då Berenger med tärar i ögonen kysste hans hand och gerna velat i samma stund begynna samtalet; du ärjalltför trött för att tala nog