Aftonbladet – 1 oktober 1869, sida 3

det är troligt nog att de säga nej allesamman. Det hörde också till spelet. Skamligt att en kung skulle lägga snaror för ett så obetydligt villebråd som du, min stackars gossel Sannerligen, milord, sade Berenger, jag tror att konungen menade oss väl, och gerna skulle hjelpt oss på hemvägen. Mig syntes att han bittert sörjde öfver sitt slafveri; han skulle gerna velat vara en god konung om han vågat. I sista stunden befallde han mig komma till hans garderobe, och alla som voro der undslappo döden. Och hvarföre lydde du icke? Dryckeslaget der skulle slutat alltför sent för att vi sedan kunnat tänka på flykt Konnogars befallningar kunna ej ostraffadt lemnas utan afseende,, sade den gamle hofimannen småieende. Men då han visade dig sådan skenbar nåd, skall du helt säkert kunna enskildt genom sir Francis Walsingham sända en supplik till honom med anhål lan att presten måtte få skriftligt bevittsa vigselceremoniens förnyande, utfästande sig att icke i Frankrike till bers skads begagna sig deraf. i Det skall jag visserligen göra. Under tiden, tillade han, liksom om han förvärfrat sig rätt att i sin ordning blifva hörd, har jag således ej tillåtelse, milord, att skynda till Frankrike för att hemta min hustru ? Lord Walwyn blef bestört vid denna begäran, som han alldeles icke väntat. Berenger var ännu långtifrån frisk. Äfven detta samtal, lifvad och ifrig som han var, hade icke kunnat föras utan stor svårighet och upprepande af ord, som han ej kunde uttala sa tydligt att de blefvu förstådda, och denna ansträngning gjorde bonom både blek och matt. Han kunde endast förtära den lätta-) ste föda, hade knappt krafter nog att rida