Aftonbladet – 1 oktober 1869, sida 3

ht ng eva TBLAÅNDADE ÄMNER et t-) Mordet i Panlin. Tyska blad innehålla t on telegrawmer från Paris rörande denna sak, bå af den 27 Sept. I det ena uppgifves, att det k ve kräftar sig att man vid Pantin funnit Gusta Kincks lik; i det andra säges, att det vid Pant V ytterligare funna liket varit fadrens. Hvilkende Aessa uppgifter som är den riktiga, äro vi n turligtva icke i tillfälle att bedöma, men upply ning derom Järer väl snart vara att förvänta. Alla de fransk. tidningar, som anställa betral telser öfver de hittum skedda upptäckterna sar manstämma för härvaranuc I det antågande, att c båda Kinck, far och som, jen räl fallit offer få mordkomplotten. Hvad faders wvoträffar, syn detta vara satt så godt som utott allt vvifvel, t ban har sedan han lemnade sitt ber i Bouvaj den 25 Augusti icke varit synlig någonstädes, hva ken i Goebwiller, dit han skulle begifva sig elle i Paris. Hvad beträffar sonen Gustave, som res omkring fjorton dagar senare, efter det en un man af omkring 22 års ålder kommit resande p: besök till modren, uppgifves det nu att han verk ligen skall ha varit sedd i Guebwiller. I samman hang dermed erhåller man en dy version om för loppet vid de gjorda försöken att på bedräglig sätt tillnarra sig den till postkontoret i Guebwille I öfversända, till Jean Kinck adresserade summa a 15500 fr. Det skall ba varit den 31 Augusti, son en person, hvilken gaf sig ut för Jean Kinck, in I fann sig för att lyfta penningarne. Då en person TI tillkallad för att bestyrka hans identitet, förkla I rade sig icke känna honom samt att han bestämd icke vore Jean Kinck, hade han sagt sig heta Jear Emile. Ett fruntimmer, som kände familjen Kinch tillkallades då, och bon förklarade genast att kar len var en bedragare, ty Jean Kinck var åtmin stone 43 år. Posttjenstemannen lät emellertid icke I häkta honom, utan tillsade honom blott, att om han ville lyfta penningarne, hade han att skaffa sig ordentlig fullmakt. Den 2 Sept. återkom mannen, försedd med en på stämpladt papper skrifven fullmakt, genom hvilken Jean Kinck bemyndigade sin son Jean att lyfta de till bonom adresserade penningarne. Men fullmakten var icke bevittnad och penningarne utlemnades derföre icke heller nu. En familj i Guebwiller, som genom bref blifvit underrättad om Jean Kincks väntade ditkomst och som erhållit kännedom om försöken att lyfta penningarne på posten, skref derom till m:me Kinck, men i stället att mottaga något svar. sågo de den 7 Sept. Gustave Kinck anlända, Han skall ha sagt sig ha varit skickad af sin mor för att lyfta de med posten sända penningarne; men enär han endast hade att uppvisa det af banken i Roubaix på de mottagna penniogarne utställda recepisse, men icke någon fullmakt, så fick icke heller han lyfta beloppet, ehuru postmästaren var förvissad om hans identitet, utan tillsades han att skaffa sig en bevittnad fullmakt. Vid förklaringarne härom säges Gustave ba visat sig förvirrad. Han skall förmält sig bafva rest genom Belgien för att söka sin far, som befann sig i Paris. Tillfrågad af den ofvannämda vännen till familjen rörande den falske Jean Kinck, skall han blott ha svarat, att han kände honom. Den 16 Sept. mottog ban ett så lydande telegram från Paris: Från Jean Kinck till Gustave Kinck. Fullmakt befinner sig längesedan i Guebwiller. Hör efter på posten. Svar. Fullmakten fanns der verkligen, men notarialunderskriften var icke legaliserad. Gustave telegraferade derom till Paris, och samma dag erhöll ban ett telegram med uppmaning att begifsa sig till Paris och taga in på Nordbanbotellet. Skola nu dessa uppsifter, om de föröfrigt äro grundade, antyda att Gustave var med i komplotten, eller att han blifvit förmådd till sina resor och åtgärder genom falska bref, på samma sätt som m:me Kinck sedan äfven lockades till Paris? Ett nytt faktum uppgifves nu, som ytterligare invecklar saken. Det säges att Jean Kinck före sitt äktenskap haft en son, som nu bör vara omkring 22 å gammal. Hvar denna oäkta gon finnes, och om ringaste anledning är för handen att han skulle vara medbrottslig, uppgifves dock icke. Ett rykte att Tropmann skulle vara denna son är bestämdt ogrundadt, ty man har reda på Tropmanns fader, som bor i Ilsass och är en skicklig mekaniker, som gjort flera sirnrika uppfinningar. Det var för att i Roubaix uppsätta en af de af fadren uppfunna maskinerna som den unge Tropmann hade under någon tid vistats i denna stad och derunder flitigt umgåtts med Jean Kinck. Om hvad som under polisundersökningarne kunpat utrönas erfar man för närvarande ingenting. Myndigbeterna lära beklagat den för spaningarne skadliga offentlighet, som åtskilliga med sakens sammanhang egande förhållanden vunnit, samt ilagt alla vederbörande den strängaste tystlåtenhet. Det förljudes emellertid att Tropman skall hafva vid det med honom i la Morgue hållna förhöret betecknat ännu en tredje person, utom Jean och Gustave Kinck, såsom medbrottsling, men hvem denne är uppgifves icke. Att det var Tropmann, som hade köpt hacka och spade för att gräfva grafven; han som under namnet Jean Kinck bott på Nordbanhotellet och mottagit de till Kiock ställda brefven; som förde moåren och barnen tiil Pantin; som hade skrifvit le falska brefven til benne och som först försökte åtkomma penningarne på posten i Guebwviller synes numera vara stäldt utom allt tvifvel. öd bd Te Jr sn ee — Hvad Europas monarker kosta, derom lemvar London-tidningen Pall Mall Gazette följande ntressanta meddelande: Den dyraste af alla movarkier synes Ryssland vara, ty den kostar betydj ydligt mer än Frankri under det den senare det är troligt nog att de säga nej allesam