Aftonbladet – 30 september 1869, sida 3

Om hufvedstadens nya sjukhus. Till redaktionen af Aftonbladet! Med anledning af den i gårdagens Aftonblad införda uppsats om program till hufvudstadens nya sjukhus, hvilken på ett ofullständigt sätt redogör för frågans behandling, på samma gång den med stöd af uppgifter, som tarfvade ej blott granskning, utan äfven en och annan rättelse, synes hafva till syftemål, att till en obestämd framtid uppskjuta en för hufvudstadens fattig-sjukvård högst vig tig angelägenhet, torde det icke vara ur vä gen, enär nämda uppsats tillika indirekt uttalar en förkastelsedom öfver det s. k. korridorsystemet, att för den ifrågavarande frågans skärskådande från flera sidor, meddela en transsumt af det anförande, som dr Grähs afgifvit inom den för uppställende af sjukhusprogram sist nedsatta komite; och hvilket finnes intaget uti bilagan n:r 4 till beredningsutskottets utlåtande och memorial för år 1869. 2:o Den olikhet i åsigter, som för öfrigt i afsende på de uttalade principerna gjort sig gällande mellan medkomiterade och mig, beror af olikheten i den konstruktion, som för det nya sjukhuset blifvit föreslagen, i det mina medkomiterade hafva förklarat sig för det s. k. pavijongsystemet (modifikationer deraf), undertecknad deremot för korridorsystemet (en enda sjukhusbyggnad med korridor, löpande på längden genom dess ena sida). De skäl, som tala till förmån för mitt förslag, innehållas redan till en bufvudsaklig del i de af hr maficinalrådet Berg uti en handlingarne vidfogad diskussionspromemoria med komparativtablå öfver de begge systemen uppräknade paviljongsystemets olägenheter, hvilka så betydligt öfverväga dess fördelar, att redan de syvas göra detta system absolut förkastligt hos oss. Exempelvis vi!l jag blott påpeka några af dem, såsom svårigheten, måhända omöjligheten atti ett kallt och hårdt klimat hålla sjukrummen vid tillräckligt hög och jemt fördelad temperatur, otillrät dig luftvexling mellan paviljongerna, om de ligga hvarandra för nära, — som merendels är händelsen — svårigheten att tillvägabringa sjukrum af olika rymlighet samt enrum, hvartill kommer. den betydliga kostnaden för anläggning doch underhåll, behofvet af en stor tomtyta m. m. Förvämligast torde doek uppmärksamheten böra fästas på hindret för luftens fria cirkulation mellan paviljungerna, d. ä; den otiliräcklisa yttre tuftveälingen, och framför allt på den olägenhet som blir en följd af de stora sjuksalarne, nemligen agglomeration af sjuke i såmma sal. Takttagandet af vilkoren för den allmänna gundheten såväl i afseende på yttre som inre anordningår är enligt min tanke den princip, som bör läggas till grund för uppställtingen af ett sjukhusprogram. Man måste således sörja för mit, som kan bidraga till återställandet af de sjukes helsa; och isynnerhet se till, att man ieke utsätter desse olycklige för nya sjukdomsorsaker, som kunna blifva lika dödbringande som de sjukdomar, för hvilka de söka hjelp. Många exempelskulle nemligen kunna åberopås, huru man genom att kränka sundhetens lagar med hänsyn till sjukvårdsinrättningar fått drygt skatta till dödligbeten. Allt bör derför vara ordnadt så, att man befordrar luftens fria och rikliga cirkulation, att vindarne kunna med lätthet kringsvepa byggnadens ytor, ätt de möta så få vinklar eller utskjutande partier, som möjligt, att byggnaden kan badas af solstrålarne, och att dess delar ej äro sammanträngda eller packade. Dessa hygieniska vilkor kunna enligt min åsigt mera tillfredsställande tillsodogöras af korridorsystemet, och Hvad interiöeen angår, anser jag paviljongernas stora sjulsaar med deras stora sängantal just representera H motsats eller negation af den lära, som framcallat dem, och utgöra ett ondt, som bör undvi-! sas. Hopgyttring af sjuke i en och samma sal nedför både våda och olägenheter, om ock ku! vikiunebållet luft kan anses tillräckligt — på sam