pade med skänken, Men dessa voro i san ning ganska milda. Sällskapets ordförande, landshöfdingen, uppläste den från bolagetinkomna skrifvelsen, hvarur framgick, att Aminne mönsterfarm, hvartill anlägghingskostnaden uppgår till 65,000rdr, skulle af sällskapet få öfvertagas mot det vilkor, att kapet uppläteå till ett för åkerbrukets ande inom länet afsedt ändamål. Hela ullen belöpte sig till inemot 3000 rdr. — Lösegendomen med kreatur m. m. vore värd omkring 9000. De på farmen uppförda präktiga öch ändamålsenliga byggnaderna bade kostat öfver 30,000. Hvad jorden beträffar, upplystes, att densamma (omkring 110 tunnland äro uppröjda) ännu lemnade mycket öfrigt att önska. De omlagda vallarne vore rätt vackra och hade i år lempat ungefär 5000 pund hö. Den framstälda frågan, huruvida anbudet skulle mottagas, besvarades naturligtvis med ett allmänt ja. Att en tacksägelseskrift till bolaget och dess höge stiftare skulle uppsättas, följer af sig sjelft. Hvad beträffar sättet, hvarpå den lysånde gåfvan skulle tillgodogöras orten, uppstod ett kort ordande; och stannade man vid det beslutet, att Åminne mönstergård skulle antingen upplåtas såsom boställe åt den möjligen blifvande Jänsagronomen, eller bortarrenderas åt en skicklig hemmansbrukare (hels allmogesman), hvilken skulle under sällska pets öfverinseende förvalta egendomen på et för allmogen föresynligt sätt. Åt förvalt ningsutskottet öfverläts att välja mellan d båda vexelfallen, hvaribland det första dess utom är beroende deraf, huruvida landstivge beviljar anslag åt en länsagronom, eller ej.