T PERLBANDET FAMILJEN RIBAUMONT??). Roman i två delar af miss Yonge. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet Min fru, jag svär vid min adelsmännaära — nej, vid allt hvad heligt är, att jag icke vet det minsta om er farbroder. Jag hari många veckor varit en förföljd vandrare, förföljd och jagad som ett vildt djur, blott för det jag vill söka sanningen., SAh! sade Eustacie med en suck af lättnad, förlåt mig herre; jag vet ju att ni alltid var en god man. Ni höll min make mycket kär, — och hon räckte honom sin hand, som han vördnadsfullt kysste. En obetydlig borgarhustru och en fattig tiggare, som båda till utseendet syntes vara, omsväfvade dem dock en fläkt af Louvrens fina :atmosfer, och med all dess värdighet och behag, vände sig Eustacie till de båda öfriga och sade: Gode vän, kära moder, denne herre är verkligen hvad ni ansågo mig vara, en flykting för sanningens skull. Tillåten mig föreställa för er, herr abbe de Möericour — åtminstone kallades han så sista gången jag hade den äran att se honom. Sista gången han såg henne, var stackars Eustacie ur stånd att se någonting annat än blodpölen vid foten af trappan. Mecricour vände sig nu sjelf till presten och Noemi med en liten förklaring. ) Se Ä. B. n:r 159, 161, 162, 164—167, 171, 174, !175, 177—179, 182, 185—189, 191, 192 194—196, 198, 200—203, 205—208, 210, 212—215, 217, 218 221, 223 och 224.