Aftonbladet – 29 september 1869, sida 3

IBLANDADE ÄMNEN. Mordet i Pantin sysselsätter fortfarande, mel än någonting annat, den franska pressen, och den hemska historien invecklär sig alltmera. Nu se nast har man fått anledningar till den förmodan, att Jean och Gustave Kinck, i stället att vara Urotislingar, torde vara, äfven de, offer för mörI darne. Blott en sak är emellertid. för närvarande fullkomligt viss, och det är, att den person, som bliftit häktad i Havre, såsom misstänkt att vara delaktig i mordgerningen, icke är någon af herrarne Kinck, utan en ung man vid namn Traupmann. Då Traupmann i Havre anhölls af en polistjensteman, sprang han ifrån denne och kastade sig i sjön, men räddades af en djerf simmare, som drog upp honom i nästan sanslöst tillstånd. Sedan han återfått medvetandet iakttog han i-början en envis tystnad, men förmåddes slutligen att afgifva en ber kännelse, i hvilken han medgifver sig ha varit delaktig i brottet, men påstår att Jean och Gustave Kinck varit hans medbrottslingar och de egentliga anstiftarne af mordgerningen. Något spår efter dem har dock icke kunnat upptäckas, och en mängd anledningar förefinnas, hvilka gifva stöd åt den förmodan, att Traupmanns uppgift om fadrens och sonens brottslighet är falsk samt att de i sjelfva verket blifvit först mördade af Traupmann och någon hans medbrottsling, hvarefter dessa tillegnat sig deras papper och genom falska bref lockat modren och farnen till Paris, der de blefvo mördade vid Pantin. Tidningen Gaulois, hvars referenter tyckas vara lika ifrigt sysselsatta med spaningar som sjelfva polisen, offentliggör ett bref, som dess redaktion mottagit från en person i Roubaix, som säger sig ha varit nära bekant med familjen Kinck, och försäkrar, att det bästa förhållande städse varit rådande inom denna familj, samt att icke ringaste de till anledning förefinnes, att fadren och den äldste sonen skulle ha velat afdagataga modren och de öfriga barnen. Deremot anför brefskrifvaren flera omständigheter, som gifva anledning förmoda, att de båda Kinck, far och son, som begifvit sig från Roubaix till Elsass för en tillämnad bosättning derstädes, blifvit mördade på vägen dit samt att mördarne tillegnat sig deras papper och med hjelp af dem sökt på åtskilliga ställea Jyfta ER samt sedermera genom falska bref loccat fru Kinck och barnen till Paris. Det är nemligen, enligt brefskrifvarens uppgift, upplyst, att en person, söm gifvit sig ut för att vara Gustave Kinck, infunnit sig hos en notarie i Guebwiller (det var till Böhl i närheten af Guebwiller, som den äldre Kinck begaf sig och der han ämnade bosätta gå för att, på grund af en fullmakt, utgifven af Jean Kinck, lyfta penningar. Den unge mannen föreföll likväl notarien på något sätt misstänkt, hvarföre han icke till honom utlemnade penningarne. Fem eller sex dagar derefter infann sig en annan Gustave Kinck, men ehuru notarien tyckte sig hos denne finna någon likhet med Jean Kinck, tvekade han likväl och bad honom återkomma i sällskap med sin far; men han hördes sedermera icke af. På postkontoret i Guebwiller hade likaledes en ung man, som utgaf sig för Gustave Kinck, infunnit sig för att uttaga ett till denne stäldtrekommenderadt bref, men då posttjenstemannen lät tillkalla en person, som mycket väl kände G. Kinck, ber. nns att den unge mannen icke var den han för. Vidare uppgifver brefskrifvaren, att utgaf B 4 Kinck Mtifrån sin mans afresa icke hade erhållit ett enda vref från honom skrifvet med hans gen handstil. Detta. hage oroat henne och hon hade talat derom med grarnarne. Då mannen ippgaf sin adress på Nordbanhotellet skref hon ill honom och frågade huru det kom sig, att brefren icke voro skrifna af honom sielf. Hon lugnales emellertid då det i nästa bref uppgafs, att Cinek försträckt sin hand och derföre anmodat en än att skrifva i sitt namn. Vidare förmäles att inck aldrig varit synlig i Böhl, dit han skulle egifva sig, och slutligen att den i Havre häktade Traupmann varit en af familjen Kincks vänner och tått i affärsförbindelse med br Kinck. Om Traupmanns vistelse i Havre och hans föreafvanden derstädes förekomma mycket detaljera. le berättelser. Han hade infunnit sig på hotell Newyork i sällskap med en annan ung man, om bade uppgivit att han var en tysk vid amn Wolff, bördig från Baiern, samt frågat m det fanns någon på hotellet som talade tyska. ön uppasserska som kände detta språk tillkallales då och ett samtal uppstod mellan henne och len föregifne Wolff. ärdinnan, som emellanåt landade sig i samtalet, tyckte sig likväl finna, tt främlingen förstod franska lika väl som tyska. Jan tillbragte natten på hotellet samt intog afonmåltid och frukost på dess caf6. Ingen bland lem som sågo honom der fann någonting misstänkt os honom. På förmiddagen den följande dagen fterfrågade han hos en skeppsmäklare priset för fverresa till Amerika. Han hade icke penningar ned sig, sade han, meh han väntade sådana och kul!e derefter återkomma. Kl. !, 12 på dagen om han i sällskap med en annan ung man in på tt utskänkningsställe der de begärde två glas öl. et var der han arresterades. Förloppet dervid jerättas på följande sätt i Gaulois: Strax sedan det begärda ölet blifvit framsatt, nträdde marin-gendarmen Ferrand. Vid hans syn sänkte den föregifne Wolff plötsligt hufvur let och bleknade. Ferrand märkte det händelseis. Han närmade sig honom, lade handen på ans hufvud och sade till honom: Unge man, ni är icke hemma i Havre? Nej, min herre. Har ni några papper ? Nej, min herre.n Vill ni gå ut med mig ett ögonblick? Detta yttrades med låg röst, så att ingen af de ärvarande märkte det. Då de kommit ut på gatan märkte gendarmen tt hans följeslagare såg förvirrad ut och undvek ans blick. Hur kommer det sig, att ni icke har några apperZe. ge behörver inga papper för att resaiFrankke. Har ni ingenting, som kan styrka hvem ni rn Åh jo, jag har bref. Wolt blverlemnade ät gendarmen två bref, det na på tyska, det andra på franska, utan adress ch föllkomligt betydelselösa. Hvad heter ni? Vanderbergue. Hvarifrån kommer ni ? Från Paris, Hvar är ni hemma? I. Roubaix. Vid ordet Ranhaix vick ett ljus upp för Fer