Aftonbladet – 29 september 1869, sida 3

vi önskat? Om herr abben ville taga med sig ett bref till min svärmoder..., Skottland och England är icke detsamma, sade Gardon med ett lätt småleende. Hvarthän denna ädla fru befaller, hvarthän hon vill sända mig, går jag genast, inföll abben ifrigt. Efter någon ytterligare rådplägning blef det öfverenskommet att det verkligen skulle vara det bästa såväl för honom som för fru de Ribaumont, att han först begaf sig till England ; medförande bref och vårdtecken från Eustacie till hennes svärmor, med beäran att denna skulle tillkännagifva om det oehagade henne att i England mottaga sin sonhustru och hennes barn. HEustacie hade penningar nog för att betala Mericours öfverfart, och han mottog summan såsom ett ån, samt lofvade att så snart hennes bref var färdigt, begifva sig till La Rochelle och ler efterhöra skeppslägenhet. Men lyckan tycktes denna gåvg gynna dem, ;y följande dag visade sig på gatorna i La Sablerie ett sällskap af tre, fyra män med väderbitna bistra fysionomier, med sina granna lrägter öfverflödigt beprydda med band och sitt språk lika öfverflödigt späckadt af eder och svordomar. De voro i La Sablerie väl tända såsom sjömän, tillhörande en flotta unler befäl af grefve Montgomery, den olyckige riddare, hvars lans förorsakat konung Henrik II:s död, och som, landsfördrifven at Katarina de Medicis oblidkeliga hämd hade olifvit amiral öfver en sjöröfvarflotta i kalvinisternas intresse. Drottning Elisabeth blunlade derför så tillvida, som att denna flotta störd hade sitt hufvudqvarter vid öarne i Kanalen, hvarifrån den företog ströftåg, yterst Jarliga för handelsskeppen på norra och stra kusten af Frankrike. Ufta gjorde den också landstigningar, hvarvid besättningen