Aftonbladet – 28 september 1869, sida 3

kom ihåg att Noemi ie e är medellös; hor känner icke bördan. Och hjorden bidrage; tillräckligt till herdens uppehälle och till eder likasåx Låt henne då gifva det hon ej behöfvel åt dessa arma menviskor, som så ofta komma hit för stt tigga och säga att de blifvit drifna från hus och hem, än af det ena partiet, än af det andra, sade Eustacie. . Låt mig få råda i detta, käre fader; syster Bernardine sade alltid att jag skulle blifva en ypperlig menagere; och det roar mig sannerligen så mycket. Och fru de Ribanmont blandade deg och socker .och skar underliga bakelsefigurer derur, och kände sig omistlig i det lilla hushållet och nästan lätt om hjertat, och sjöng vid sitt arbete och vid sitt barns vagga sånger, som icke alltid voro Marots psalmer. Detta gjorde Nobmi så mycket mera bekymmer, som hon fruktade att mäster Gardan verkligen tyckte om att höra dem, eburu om ekot deraf hördes ut på gatan, deraf kunde uppstå icke blott faror, men också en hisklig skändal, ifall man i staden finge veta att i detta allvarliga, af sorg nedtyngda bus, sjöngs verldsliga sånger, sådana som hofvets damer bruka sjunga. : TJUGONDE KAPITLET. Abbeen. Den helga jungfrun sörjer än Alt många händer satt På hennes ljusa klädningstöll Så många fläckar utaf blod. — Kette. Det var i skymningen en sommarafton, som HFEustacie, sittande i dörrsteget mellan båda rummen, med barnet i knäet, halft omedvetet sjöng en melodi utan ord, men som var henne myvket kär, emedan hon lärt