Aftonbladet – 25 september 1869, sida 3

i omedelbar utvexling af deras egendom, vare si produkter, penningar eller handelsvaror. Det ä naturligt att dessa employerade personer böra fö en dem, efter förtroende och skicklighet, tiller känd inkomst, efter bästa förmåga, fullgöra sin åligganden och förtroenden; men det är äfve ganska naturligt, ja erfarenheten visar det bäst att lejdt arbete ej går så synnerligen lätt, så no tycker mången chef ofta, att han skulle gjort de eller det Arbetet bättre eller uppgjort den elle den affären fördelaktigare, än hvad den af ett bi träde blifvit uppgjord. Synnerligen väl kan dett tillämpas på minutaffärerna, der medhjelparei står i omedelbar beröring med kunderna; nog ha mången chef tyckt att hans medhjelpare har be handlat en eller annan kund för lamt och ick inlagt eller haft nog intresse för försäljningen som, enligt hans mening, kunde och borde ha led till affär. Förundren eder dock ej så mycket, herrar che fer, han gör det ju för annans räkning och kar icke hysa samma intresse som om det vore hans eget; gån blott till eder sjelfva, och ni skoler finna, att man gör sin egen sak alltid bäst. De gifves väl undantag, det vill jag ej bestrida. Jag vill nu i min mån och af egen erfarenhet säga eder sättet att få edra förtroenden och affä rer skötta med mera intresse; jag öfverdrifver ej om jag säger fullt ut såväl skötta som om n hade gjort det sjelfva. Det är visserligen ingen nyhet, emedan såväl tecknaren häraf som flera af härvarande större affärsrörelser redan insett nyttan häraf och begagna detta sätt, men jag skulle önska, att det vann spridning och trängde in till minuthandlaren, som ovilkorligen skulle draga största fördelen häraf. T. ex.: Ni hafva uti eder affår en person, som ni tycker eder hafva nytta af, men skulle önska draga honom litet närmare: intill eder och få hans intresse för eder affär mer vidgadt, ehuru ni måhända direkt icke kunna eller vilja intaga honom uti eder firma; gifven honom då först en moderat lön jemte någon viss del utaf hvad eder affär gifver 1 behållning eller ock beräkna hela hans inkomst på detta sätt, detta beror ju helt och hållet på hur stor affär man har och hvad affär man bedrifver; men i båda fallen är detta aflöningssätt Ovedersägligen en sporre. Äfven som exempel tager jag en köpman, som vill gifva sin eller sina medbjelpare hela aflöningen efter försäljningssumman, han omsätter, t. ex. vid godt år för trehundra tusen rdr och gifver en medbjelpare 1 procent, en annan en half procent 0. 8. v., alltefter skicklighet och kunskaper, detta gör då för 1 procent 3000 rdr och för en half procent 1500 i aflöning, hvilket dock vid dåligt -år blifver mindre, kanhända endast ?;:delar. De som här på platsen, och som jag känner, använda detta aflöningssätt, garantera medhjelparen en viss säker inkomst, och resten eller som prukar utgöra lika mycket som den fasta lönen erhåller medhjelparen procentvis, antingen å förjensten, då-procenten är större, eller å försäljvivgssumman, då procenten är mindre: men jag inser äfven det för rättvist, att medhbjelparen, på letta sätt aflönad och intresserad, delar affärens ner eller mindre fortune. Tänken eder nu herrar mituthandlare, edra medjelpare, på så sätt intresserade, skulle bestämt ippbringa edra affärers omsättning till 25 å 50 ;roc. högre, och då det alltid bör ligga medhjelaren kärt i minnet, att då han uppgör en affär å 100 rdr han efter 1 proc, alltid sjelf förtjenar . rår, eller blott en affär på 10 rdr, han efter amma procent ser sig tillgodo med 10 öre. Vaen förvissade att hvarken 1 rår eller 10-öringen läpptes ur; händerna. Utom den noggrannhet och mvårdnad som följer, emedan den employerade nser sig som intressent, skolen I finna honom aksam der tillfället fördelaktigt erbjuder sig till fär, vare sig för inköp eller försäljning; och det såste vi medgifra, vi som sett vår ungdom för 0 å 30 år sedan, aft det är det uppväxande i P skolan fostrade slägtet som gifver oss ider, vi hafva blifvit gamla, slappa och slöa, Derför vänner, köpmän! dragen edra medhjelare intill eder och hafven som uppgift att afpa dem väl, de enda sätt för att kunna stå sig jelf och för att undvika fostra dåliga ka ohn.