Aftonbladet – 23 september 1869, sida 3

från hvilket han haft permission i tre månader. UTRIKES Förbittringen öfver ministerens envishet att förlänga lagstiftande kårens ajournering utöfver den i konstitutionen föreskrifna gränsen är i ständigt tilltagande, och klagomålen häröfver förnimmas nu icke blott bland de s. k. oförsonlige, utan äfven bland undertecknarne af den bekanta interpellation, som gaf uppslaget till de sedermera vidtagna reformerna. En sammankomst har nyligen af denna anledning hållits, på hvilken frågor diskuterats, enligt hvad som inhemtas af ett meddelande, som den nye representanten för Finistere, en af interpellationens undertecknare, grefve Keratry, låtit införa i tidningen Le Temps. Han redogör för de yttranden, hanysjelf haft, hvilka voro synnerligen häftiga och gingo ut på, att det var de deputerades pligt att sammanträda den 26 Okt. utan att afvakta officielt inkallande och att manligt sätta sig till motstånd, ifall regeringen skulle företaga några våldsamma åtgärder mot dem. Hr Keratry nämner icke, hvilka personer som bivistat den omnämda sammankomsten oeh buru hans förslag upptagits, hvartöre detta tillsvidare väl endast kan betraktas såsom en individuel demonstration af honom, men saken är i alla fall betecknande för den jäsning, som råder i sinnena, Tidningen La Liberte har försäkrat, att valen till de lediga platserna i lagstiftande kåren skola försiggå den 7 eller 14 November. Patrie deremot förklarar, att något beslut ännu icke blifvit fattadt i detta afseende. Emellertid är det demokratiska partiet icke overksamt, utan är ifrigt sysselsatt med sina förberedelser till valen i Paris. Bland annat har en komite bildat sig i 8:de valkretsen, hvilken erbjudit Louis Blanc kandidaturen, men på samma gång förfrågat sig om hans åsigt beträffande den för de deputerade påbjudna eden. 1 ett bref af den 12 dennes har nu denne fordne medlem af den provisoriska regeringen, utan att klandra den bland sitt parti, som underkastat sig att aflägga eden, vidlyftigt redogjort för de skäl, som törhindra honom att följa deras exempel. Han anser dock icke en absolut vägran att gå eden vara af nöden, men råder sina politiska vänner att välja just dem, som vägra, och att, då regeringen kasserar desses fullmakter, upprätta och offentliggöra förteckniogar öfver dem. Till slut yttrar Louis Blanc: När den allmänna rösträtten icke behöfver dagtinga men samvetena, då, men först då skall den bli fri och den ytterst be-. stämmande; då, men först då blir det en befallande pligt för de valde medborgarne att hörsamma valmännens kallelse; då, men först då skall det suveräna folket genom sina valde göra sitt inträde i kammaren, bärande, såsom sig bör, sin krona icke i handen, utan på hufvudet. Furst La Tour dAuvergne berättas ha utfärdat ett cirkulär till Frankrikes beskickningar utomlands med tillkännagifvande, att fraoska regeringen icke kommer att sända någon representant till det ekumgniska kyrkomötet i Rom, ENGLAND. Amiralitetsvarfvet i Woolwich har nu efter en 300-årig tillvaro blifvit faktiskt stängdt. De sista der sysselsatte arbetarne, 200 till antalet, slutade den 16 dennes sitt arbete: De storartade byggnaderna och verkstäderna, i hvilka ännu för kort tid sedan mycket öfver 3000 arbetare voro sysselsatta, skola säljas eller uthyras. Man beräknar, att de ega ett värde af 1,000,000 f, hvilket efter 2!2 procent skulle gifva en hyra af 25,000 . NORD-TYSKLAND. Frågan om att till två år nedsätta tjenstetiden för de konskriptionspligtiga i Preussen uppdukar ständigt, ehuru med långa mellanrum: såsom ett nytt skäl framhålles det stora och tilltagande antalet af konskriberade, som fly för att undgå tjenstgöring; Posen och Slesvig stå högst i detta afseende. Men utom detta skäl inverkar äfven den bristande jemvigten mellan statens inkomster och utgifter. Huru detta finanstillstånd och osäkerheten för all handel och omsättning verkat på staispapperen, har Köln. Zeit. upplyst genom att visa, det de preussiska statspapperen allsedan år 1862 ständigt varit i fallande, under det de franska och engelska sedan 1865 oupphörligen stigit. Samma tryckniug, som utgifterna för armen utöfva på Preussens finanser, utöfva de äfven på de mindre nordtyska staternas. SPANIEN. I Times redagöres på följande sätt för den nat angäende Cuba, som Förenta Staternas sändebud i Madrid, general Sickles, nyligen Is skall hafva tillstält spanska regeringen: generalen påminner spanska kabinettet om den noggranhet, hvurmed amerikanska regeringen ända till närvarande stund iakttagit neutralitetens lagar och om den möda, som hon gjort sig för att hindra fribytarexpeditionerna, såsom bevis på sin motvilja att hindra Spanien i dess bemödanden att bibehålla sin gamla besittnipg; man fösker uppmärksamlieten på, art om Förenta Staterna följt några europeiska nationers exempel, skulle de för länge sedan hafva erkänt de cubanske insurgenterna som krigförande makt, ty dessa senare hafva i mer än eifva månader mota 0 se ee ar