Aftonbladet – 23 september 1869, sida 3

LM ne Steckholms läns landsting fortsatte sina förhandlingar i går afton kl. 5 e m. i Efter verkstäld protokollsjustering utsågos hrr Gripensvärd och Jacobsson samt frih. Lagerheim att granska landstingsberättelsen. Derefter föredrogs utskottets för kommunikationsväsendet utlåtande i anledning af konungens befallningsbafvandes skrifvelse, angående -ägars lagning, grusning och vägsyners hållande. Utskottet hade ej ansett sig böra föreslå annan ändring i de föreskrifter konungens befallningshafvande i kungörelse af den 8 Juni 1867 meddelat, hvarigenom bland annat bestämmes, att vägssynerna skola varo afslutade inom den 15 Oktober, än att tiden för grusningen måtte utsträckas till hela Oktober månad. Hr Odelberg anmärkte, att icke allt var som det borde i fråga om denna angelägenheten, men de öfverklagade bristerna hade ej ännu föranledt till någon lagstiftningsåtgärd i ämnet, och då konungens befallningshafvande så nyligen, på grund af landstingets beslut, meddelat de nu till efterrättelse gällande bestämmelser, ansåg han ej någon förändring häruti böra göras. Utskottets ordf., frih. K. Bonde tillkännagaf, att den utsträckning i tiden för vägsynerna utskottet tillstyrkt föranledts af de rapporter åtskilliga kronofogdar ingifvit, hvari omnämnes, att skördens inbergande stundom dragit så ut, att väggrusningen deri utgjort ett hinder. Tinaets ördförande omnämnde, att konnngens befallningshafyande på förekommen anledning år 1867 utsträckt tiden för vägsynernas hållande till längre fram i månaden, härvid gående en allmännare uttalad önskan till mötes. Förlidet år och i år hade någon sådan önskan å de vägunderhållsskyldiges sida ej försports, Her Wener och Anders Ericsson förordade bifall till utskottets hemställan. Grefve af Ugglas ansåg det undantagsvis hända, att skörden, såväl säd som jordfrukter, ej vore inbergad i sin helhet, före tiden för väggrusningens verkställande, och då för öfrigt i undantagsfall konungens befallningshafvande kunde utsträcka tiden för vägsynernas hållande, ansåg han ingen ändring i nu gällande föreskrifter erforderlig, helst en utsträckning af tiden för väggrusningen medförde den olägenheten att gruset, i händelse af inträffad köld, ej hunne blifva tillräckligt nedkördt, hvilket vid ringa snöfall under vintern gjorde vägarne svåra att befara. Sedan tingets ordförande omförmält, att kronobetjeningen uttalat den åsigt, att lemnad föreskrift om en fördröjd vägsyning skulle kunna leda derhänr, ett mången väghållningsskyldig komme att uppskjuta med grusningen i det längsta, förklarades diskussioneå slutad, Vid anstäld votering bifölls, utskottets betänkande med 26 röster mot 14. . Härefter företogs till behandling samma utskotts betänkande, i anledning af hr Åkerlunds motion om anslag för sänkande af en större backe, kallad Puttbacken, i Roslagsbro sockep, för hyilket ändamål af landstinget äskats ett bidrag af 3000 rdr rmt, att utgå med en tredjedel under närmaste 3 år, med förbindelse af Bro sockens väghållningsskyldige att i ett för allt erlägga 1300 rår. Årbete skulle utföras efter ett af hr v. Bahr afgifyet förelag. Ett annat förslag, uppgjordt af hr P. W. Almqvist, förefinnes äfven, slutande å 2400 rdr. Utskottet hade tillstyrkt ett anslag till sistnämda belopp att utgå under åren 1810, 1871 och 72, med vilkor att före pthetalningarne af de beviljade beloppen skulle styrkas, att de väghållningsskyldige verkstält arbete, motsvarande hälften af de årliga anslagssummorna. Härom uppstod någon diskussion, hvarunder motionären förordade bifall till utskottets hemställan. Frih. 4, Cederström motsatte sig anslagets beviljande. Grefve af Uggias ansåg det vara ett temligen vådligt prejudikat att bevilja anslag fill dylika företag. Man kunde vända sig till statea, som disponerade medel till understöd för arbeten af detia slag samt i mån af tillgångar och d medel. Vid lemnande af dylikt understöd, tästade dock staten det vilkor, att de som erhöllo, anslaget sjelfye skulle bekosta en deremot svarande summa, hvarföre, om anslag af landstinget medgafs, samma vilkor borde iakttagas. Tar laren fruktade, att om man beviljade det nu föreslagna understödet och sedermera skulle göra rättvisa ät alla, beträdde landstinget en farlig väg. Hr Odelberg sade sig hafva erfarit, att den ifrår gavarande backen trafikerades nästan uteslutånde af Bro sockens invånare, hvarföre angränsande kommuner ock vägrat att deltaga i kostnaden för backens sänkning. Härvid förelåg äfven den omständigheten, att tyå gå olika förslag förefunnos. Redan nu hade vägfarande en möjlighet att kringgå backen genom att passera Uddboös alle, hyilken väg äfven begagnades. På denna sida hade hr Almqvist föreslagit, att den nya vägen skulle läggas, hvaremot sockenboerna, enligt hr v. Bahrs förslag, ville bafya den nya vägen framdragen på andra sidan backen. För öfrigt ansåg hr Odelberg j ej skäligt, att Bro socken, som bestod af omkring i 100 hela hemman och hyarest välmåga rådde, sökte bidrag, då hela arbetet kunde utföras derigenom att hvarje hemman bestred några dagsverken, omvämnande hr Odelberg, att en enda komman med ett anslag af blott 15.000 rdr bekostat: vägomläggnpingar, uppg; till. 50,000 rdr. Då j fördelen här hufvudsakligen ensam komme Bro: socken till godo, borde kommunen bekosta ifrågavarande arbete. Tal. ville dock äfven medgifya understöd åt kommunen, men endast för det fall, att detta påkallades af verkligt behof. i Hr Isberg ville, ej för det att han hoppades vinna framgång åt såken, men för att gifva den en annan färg, anmärka, att inotionen ej tillkommit pp