Aftonbladet – 23 september 1869, sida 3

UVA AN VA ARA KARE AVE Kyrkomötet i Rom. Detta med så stora anlopp tillrustade möte börjar redan på förhand hotas af betänkliga förebud. Man talar till och med om uppskof till nästa år. Det väntades, att flera at Europas förnämsta stater skulle, alldeles oberoende af de kyrkliga korporationerna, sända egna politiska ombud att öfvervara mötet. I Frankrike ansågs till och med Baroche redan härtill vara utsedd. -Man vet nu, att all tanke härpå redan fallit, Samma förhållande gäller i afseende å Österrike, Belgien, Baiern, Spanien med flera mindre stater. Isynnerhet i Rhenprovinsernpa uttalar sig ock katolska befolkningen allvarligt mot de nya romerska påfunden. Biskoparne hålla sig i allmänhet tysta; lägre presterskapet knotar här och der mer eller mindre hörbart mot de ultramontanska nylärorna. Döllinger och Michaelis — samtidens förnämsta katolska teologer — låta förstå, att de vänta mer skada än gagn för katolicismen af de nya tillrustningarne. Sjelfva den döende Montalembert uttalar sina farhågor och sitt missnöje. Bland dessa hotande moln inom katolicismens eget läger framljungar en blixt från fjerran. Amerikanske biskopen af anglikanska bekännelsen, Cleveland Coxe i Buffalo, har till påfven stält en protest mot mötet, såsom svar på den inbjudning han erbållit, och uttalar deri de skarpaste sanningar, hvilka äfven i katolska blad aftryckas och säkerligen skola lemna ett djupt intryck i de katolska befolkningarnes sinnen. Biskop Coxe frågar påfven, med hvilken rätt hah kallar hela verldens biskopar till Rom; hur han, med förbigående at de katolska biskoparne, kan utse sina högsta dignitärer och rådgifvare bland kardinvaler, som ofta hvarken äro biskopar eller prester, utan blott diakoner, och låta dessa dignitärer, hvilkas värdighet enligt gammal äkta praxis är katolska kyrkan okänd, herrska öfver kyrkans lagliga öfverherdar och sammankalla, ett ekumeniskt möte, i hvars bestämmelser sådana slags personer hittills aldrig haft någon slags talan; påfven vore blott en biskop bredvid andra biskopar; och vore han än sjelfve Petrus i egen person, så hade han dock ej öfver sina medbröder den makt, han så öfvermodigt tillkräktar sig; funnes ett verkligt ekumeniskt möte, så vore påfvens första pligt att der stå till svars som kättare i anledning af sin lära om obefläckade aflelsen, såsom österns biskopar ådagalagt o. s. v. Härefter ger biskopen följande kraftiga tillvättavisning åt påfven, hvilka ord vVi här ordagrant meddela; Må vi uu gå till de ämnen, hvari ni utmanar och hotar hela menniskoslägtet. Ni säger oss, att ingen kan neka att katolska kyrkans och dess läras makt ej blott åsyfta menniskornas eviga. salighet, utan ock gagnar folkens timliga väl, deras verkliga lycka, deras ordning och lugn, samt jemväl de menskliga vetenskapernas framsteg och soliditet, såsom den heliga och den profana historiens annaler med de mest lysande fakta klart och öppet visa samt heständigt och öfvertygande ådagalägga. Ni vet dock rätt väl, att hela den bildade verlden såsom falskt förkastar hvad pi utger för onekligt. Hela historien, hela litteraturen intygar det fördert och det förfall, hvartill hvärje folk och stat nedsjunker, som fullhaltigt erkänner eder makt och lära. Eder auktoriserade moralteologi dresserar biktstolens slafvar till bedrägeri och mened; hon är en fiende till gqvinnavs kyskhet och familjefriden. I eder nya syllabus har ni förklarat krig mot vetenskapen och folkens sociala existens; ni är en svuren fiende till fria regeringar och allt hvad som upplyser folkandan. Eder egen hjord bar ni fråntagit vetenskapens pyckeln, då ni förbjuder den att ega eller läsa bibeln på begripligt språk, Ni vet rätt väl, hvilken okpnnighet och grof vantro ni med hajonettspetsen påtvungit det land, hvars suverän pi är. Det var ej nog; ni här för ej längesedan sändt den gyllne rosen, som tecken af edert synnerliga bifall, till en af Europas tygellösaste furstinnor, som sedan af sitt folk afsattes för sin osedlighet och tyranni. Ni vet, att allt detta är allmänt bekant; och ändock utmanar ni hela verlden. Det är mig pinsamt, min broder, att inför edra grå hår och naturliga godhet, nödgas kalla er sådana saker till miones; men menpiskoslägtet förtjenar mer vördnad än en enskild. persuu, vore han än kung eller påfve. ! Hur skulle jag då undgå att i mensklighe-. tens namn svara er, då ni så uppfordrar ass att bruka värt förstånd och vårt minne, och helst edra bref dateras från den fängelseomgifning, der Galilei föremäktade, från den stad, der! en af edra företrädare sjöng tedeum för Bartholomeinattens blodbad, och från dået palats,! der nvortalen till det kanell. hvari ni säger or