Aftonbladet – 22 september 1869, sida 3

Yankee Doodle red i skump RÅ sin lilla ponny — an stack en fjäder i hans... hatt — och kallan Makaroni. La Parisienne, hvartill Casimir Delavigne skrifvit de stolta, entusiastiska orden, är ursprungligen Jen ofantligt enfaldig tysk soldatvisa från sjuåriga -, kriget, hvilken börjar på följande sätt: Ein Schifflein sah ich fahren — Kapitän und Lieutenant. Darinnen waren geladen drei tappre Kompagnien Soldaten — Kapitän, Lieutenant, Fähnderich, Sergeant. :: Nimm das Mädel:: bei der Hand, Soldaten, Kammeraten. Engelsmännens evinnerliga God save the Kings vår gamla folksång, är af Lully komponerad till en examensfest i mad. Maintenons flickpension i S:t Cyr, och hymnens första vers är till och med ordagrant öfversatt efter den franska examenssånen. Oaktadt som sagdt melodien, i fråga om nationalbunger, är det vigtigaste, är det ett faktum, att ingen av de största tonsättarne komponerat en nationalsång, hvilken bibehållit sig såsom sådan. Man skulle kanzcke som ett undantag bärvidlag kunna nämna Hayäns Gott erbalte Franz den Kaiser, — men dels är den icke att börja ned skrifven till att vara en naticnalsång, alldenstun texten sedermera underlagts ett tema i en violinqvartett, dels har detta tema så rycket gemensamt med en gammal fransk melodi, komponerad af Ducauroy till Henrik IV:s romans: :: Viens Aurore! Je templore suis gai, quand je te vois — :,: Ta bergere, qui mest chöre, est vermeille comme toi. :,;: att det nästat kan betraktas som en variant deraf. Det kan tvertom mycket ofta visas, att den, hvilken en gång varit lycklig nog att komponera en nationalsång, aldrig hvarken förr eller senare kunpnat dikta en melodi, som blifvit folkets egendom. Rouget de IIsle, hvilken skakat hela Europa med Maregeillaisen, sökte förgäfves göra lycka med sina andra musikaliska försök ; auditör Rasmussen, hvilken i ett lyckligt ögonblick komponerade den vackra sången Danmark dejligst Vang og Venge, kunde sedan ej åstadkomma en enda melodi, soma någon ens brydde sig om att gnola, och af konsul Roger, som satt musiken till Kong Christian stod ved höjen Mast,, har man blott denna enda melodi. Lundastudenten Westermark, som komponerade Kung Carl, den unga hjelte, och tysken C. G. Bellmann, som satte musik till Schleswigholstein meerumschlungen, skrefvo ej heller flera melodier som blefvo populära, och ryssen Lwoff, kompositören af den utomordentligt vackra kejsarbymnen, har, såvidt vi veta, baft samma öde. Till den finska Björneborgsmarschen, — likasom till dess två varianter Bor jeg på det höje Fjeld och Mowitz blåste en konsert — har man i gamla notböcker funnit originalet, em gammal fransk marsch. -Motivet till Den tapre Landsoldat lärer kompositören, telegrafdirektör Faber, ha fått genom att höra en bondpiga sjunga jen egen behaglig variant af gamla Dessauermarschen: So leben wir, so leben wir.. — Eget nog är melodien till Joling skandinaviska studentmarsch Dåne liksom åskan bröder,, lånad från den erketyska Stunz-Beckerska sången Sie sollen ibn nicht haben, der freien, deutschen Rhein, och en af tyskarnes mest omtyckta sånger från år 1848, ett Korstågsupprop af Herweg, hvari tolken kallas till der letzte heilge Krieg mot Faraos yngel, de 34 furstarne med Guds nåde, sjunges på Rudolf. Bays äkta danska melodi Vift stolt på Codans Bölgen. — Utanför Nya operan i Paris ha för kort tid sedan uppstälts fyra nya statyer, föreställande musiken, dramat, poesien och dansen. Denna sistnämda grupp har varit föremål för mycken kritik. Den föreställer Terpsikore, hvilken anför dansande gratier, men man har funnit dessa ställningar för ria och menat, att de snarare påminna om baechantinnornas vilda, tygellösa svärmande, än om den regelbundna, efter Yfonktens reglor ledda dansen, hvilken framställes på operans scen. Nyligen en morgon upptäckte man, att en person, gynnad af nattens mörker, hade bibringat en af figurerna en stor, svart fläck, sannolikt genom att slunga en fyld bläckflaska emot figuren. Man tror, att det är en konstnär, hvilken, afundsjuk öfver det myckna beröm, som kommit hr Carpeaux, den konstnär, som utfört ifrågavarande statyer, till del, velat hämnas på honom. Andra påstå, att den parisiske hr Sörensen, mr Prudhomme, i sin dygliga harm har på ett lysande sätt velat visa, att han kände sin sedlighetskänsla kränkt. Saken har naturligtvis väckt stort uppseende och förargelsen öfver nidingsdådet är allmän. Arbetare hafva sedermera varit sysselsatta med att borttvätta fläcken, hvilket man hoppas skall lyckas. För öfrigt går arbetet på operabyggnaden raskt framåt. På platsen utanför operan ser man för närvarande en kolossal bronsstaty, föreställande Apollo, som håller lyran i uppsträckt hand öfver hufvudet. Man måste använda en särskild maskin för att få den uppstäld på byggnadens tak, enär den väger 10,000 kilogr. och är så hög, att den kan ses från hvilken plats som helst i Paris. Sedan hafva arbetarne funnit en pappersrulle, nedkastad vid foten af. gruppen, och på hvilken läsas följande rader: Bläckfäcken skall man icke utplåna, men i stället skall man borttaga hela ruppen, hvilkens oanständighet är upprörande. Sker det ej, så skall statyn blifva sönderslagen.. Man ser häraf, att våldet emot konstverket har sin grund i en nog långt drifven känsla för det passande, hvilket riktigt nog skall vara temligen mycket åsidosatt vid ifrågavarande grupp. — Bland Halevys qvarlåtenskap har man inyo funnit en fullständig opera, Noah, till hvilken direktören för Theåtre Lyrique i Paris, Pasdeloup, förvärfvat eganderätten. Nämde direktör ärer nyligen ha förlorat den process han fört med sin företrädare, Carvalho, och blifvit ålagd att af denne lösa till sig den nyssnämda teaterns materiel med 30,000 francs.