Aftonbladet – 22 september 1869, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Något om nationalsånger. Nästan hvarje folk har af färger och toner bildat sig kännetecken, hvarom det sluter sig samman med entusiasm, likasom individen deri såge sinnebilden af den stora enhet, hvaraf han är en del. Af färgerna har man sammansatt fanor och af tonerna nationalsånger. Hvem har verkstält dessa sammansättningar? Som oftast är det svårt nog att få reda härpå. När en fana under århundraden, som t. ex. Dannebrogen, varit en sinnebild för folket, kan man förklara, att folket säger, att Vår Herre sjelf låtit den falla ned från himlen, men när en nationalsång blifvit några få årtionden gammal, är det ofta ej så lätt att uppspåra dess härkomst, och när man slutligen finner den, faller man ofta i förundran öfver att finna den der man minst väntat det. I nationalsångerna, der det vida mer är stämningen än tanken som är det rådande elementet, blir alltid melodien det vigtigaste och orden en bisak. Man har sett folk draga ut till strid på lif och död efter melodier till romanser, barnsånger samt t. o. m. visor, lånade från deras fiender. Texten till andra franska kejsardömets ban6rsång: Partant pour la Syrie,, med musik af Naoleon III:s moder, drottning Hortense, är en hjertinnerligt barnslig och obetydlig liten romans om den unge och vackre riddar Dunois, som, på väg att begifva sig till ett korståg, bad den heliga jungfrun skänka honom den skönaste qvinna och göra honom till den tappraste man. Ursprungliga texten till den amerikanska nationalsången: Yankee Doodle är en allt utom hänförande barnkammarvisa, hvilken ordagrannt öfversatt lyder sålunda: ESRI NESSER REPET STARR