Aftonbladet – 22 september 1869, sida 3

BRSESSSTA BARER REA SE ögonblicket snyftade och gret, det andra utbrast i krampaktigt skratt. Som om plötsligt en ny tanke kommit öfver honom, tog han upp en stor sten från marken, band fast den vid tamburinen och skyndade derefter ned till stranden i afsigt att kasta instrumentet i vattnet. Med orden: Gå och följ din olyckliga egarinna! lyftade han handen för att slunga från sig tamburinen — och i samma ögonblick blef han gripen af gensdarmerna. Under en sekund stirrade han mållös och med förvirrade ögon på rättvisans tjenare; derefter ropade han: Ha, ha, mördaren är fångad!, hvarefter han förlorade sansen. Rättegången mot Laboudie hölls i assisrätten för departementet Maine och Loire under en hr Ponthieus ordförandeskap. Domsalen var öfverfyld af menniskor, hvilka utbröto i förbannelser öfver mördaren då Laboudie infördes. Han likasom sjönk samman under tyngden af den allmänna förbittringen och fick först efter hand som tystnad isalen inträdde så mycken sans, att han kunde svara på domarens frågor. Han uppgaf sitt namn, sin födelseort, sitt yrke och dylika formella saker. Han förklarade, att hans hand, då den lyftades till det dödande slaget, ej varit ledd af något förutfattadt beslut. Han sade att han burit sin dotters kropp ned till stranden att försöka om ej det kalla vattnet kunde återkalla henne till lifvet. Då detta medel var fåfängt hade han skyndat bort att tillkalla läkarhjelp — sade han — men han hade sedan ansett att en sådan hjelp skulle komma för sent, hvarföre han vändt om ned till stranden. Då han kom till det ställe, der han lagt Cecilies döda kropp, var den försvunnen; han såg en duk, som hon haft om halsen, flyta på vattnet, hvadan han slöt till, att Cecilie glidit ned i floden från deh tvära och slippriga branten eller, i fall hon återkommit till sans, sjelf slutat sitt lif i förtviflan öfver faderns grymhet. Han erkände att han velat kasta tamburinen i floden för att icke blifva misstänkt att vara sin dotters mördare, Till slut förklarade han; att