Aftonbladet – 21 september 1869, sida 3

Article Image
skäl att utropa: Gud bevare oss för vår ? I vänner! ty det är hennes vänner, som me sitt aldrig tröttnande beröm för Fröke , Elisabeth har satt den stackars Mäste -I Fröjd på det hala. Det fions ingenting farligare än öfverdrifvet beröm, ty det kalla Itram alla nyhörjares farligaste motståndare de stora pretentionerna. Ja, hade man icke så stora prententione; här i verlden så skulle bestämt allt gå bättre Iframåt än det gör. Till och med den nya nykterhetsföreningen skulle ha framtid för sig om icke stiftarne hade för stora pretentioner då de begära att föreningens medlemmar skola förbinda sig att icke bruka bränvin annat än som läkemedel. Det är omöjligt att en förening för absolut nykterhet kan värfva många anhängare, men jag är fullt öfvertygad om, att resultatet skulle bli mångdubbelt både större och nyttigare om man stiftade en förening mot de stora suparne och den så kallade bleckan (ett bleckmätt på krogen), eller en förening, som kunde kallas: Föreningen för lilla supen.. Den föreningen skulle få en stor och agnelig framtid, och kanske ur den skulle fönna ippstå föreningar, som blott brukade kyrksupen och en sup på fisken. Efter att hafva lyckligt genomgått dessa grader kan en vän af det sexgradiga bli absolut nykterist; inen att så der burdus vilja afskaffa till och med lilla aptitsupen, det är för inycket begärdt. Jag ber er icke göra samma misstag som Stockholmsposten gjorde en gång, då jag i krönikan klandrade att man stängde restaurationerna på söndagen. Den värda tidningen tog nemligen för afgjordt att jag slagit upp inin bostad mellan källarborden och att jag klagade emedan jag stod utan tak öfver hufvudet när söndagen kom. Likaså kurde ni af mitt resonnemang draga den slutsatsen, att jag tycker om att småsupa. Men jag ber er vära öfvertygad om att jag talar ut min erfarenhet om folket i allmänhet och acc vanor, ty hvad mig sjelf beträffar kan jag försäkra, att aptitssupen icke hör till mina dagliga vanor och att halfvan och tersen äro för mig så godt som främmande. De föreningar som på sehare tider varit mest verksamma inom landet äro de som bildats för att hvar på sitt håll kämpa för statsanslag till jernbaniot i hvar socken och till hvar stad. Det finns bestämdt inte: hela Sverge en stad, eller en socken, om än aldrig 5å illa belägen, der man icke är öfvertygad om att just till det staden eller orten skulle en jernbana bli den fördelaktigaste af alla banor i vårt land. Det ena jernvägsHötet aflöser det andra och på alla bevisar man solklart, att inget åönan linie kan uthärda jemförelse med den af mötet före slagna. Linien A kostar 1 million rdr mer äh linien B, säger hr X och bevisar tydligt, ätt den dyrbarare lihien skulle ge mindre inkomster än den billiga han försvarar. Linien B är en galenskap säger hr Y och bevisar på det mest slående sätt att den dyrbara lipien jr att föredraga. Men så kommer hr Z. och förklarar att både A och B äro de mest hufvudlösa jernvägsspekulationer, som skola försvinna i dunklet för den sanna glans som omstrålar linien C. Jag har också tänkt på att lemna in en atisökan ör statsanslag till några jernvägar ntåt skärgården, der det är så trefligt att bo om sommaren. Säkert skola dessa: banor vinna sympatier hos komiten. I annat fall kommer jag att förklara komiten utan smak för baturens herrligheter, ja, jag skall kalla komitemediemmarne för tyranner och bevisa hela verlden hur orättvist det är att neka hufvudstadens invånare en så liten tjenst. Folk; som vinter, höst och vår, göra sig besvär med att på Stöckholms gator så ispetsen för landets kultur, borde man inte 2e handla så knussligt, att man nekar dem den illa förmånen att under sommarmånaderna unna åka på snälltåg ut till Dalarö, Furunnd och Waxholm, Sjövägen går de: ångsaint öch till på köpet är den mera rikabel. En fransk tidning berättade nyligen tt ett resande teatersällskap omkommit unler en sjöresa, och tillade, att en af aktrierna räddades undan skeppsbrottet derige-. iom att hon reste landvägen. Det är den, grättelsen som först väckte mina jernvägsunderingar. Gifva de önskadt resultat så . an jag en gång sjelf på ett underbart sätt li räddad från skeppsbrott derigenom att jag eser landvägen ut till badorten. Richard.

21 september 1869, sida 3

Thumbnail