Aftonbladet – 21 september 1869, sida 2

lyktgubbar och gengångar och kättare, och odöpt till? Hoh skulle varit en bortbyting långt innan dager, tänker jag Kom, kära mor,, sade Routron från ingången, der hon stod bakom höknipporna; ni och jag måste börja vår blindbockslek igen, eljest kunde det gå oss båda illa. Och sedan man lofvat henne att tre dagar senare föra henne till Eustacie, om hon ville möta vid korsvägen, tog mor Perrine afsked och gick. Hon anade ej att mäster Gardon hela tiden legat dold i refektoriet under tornkammaren, och ändå mindre att han, alltsedan följande dagen blef Eustacies förnämsta sällskap. Det var omöjligt för Nanon att sitta deruppe beständigt; hon hade sina dagliga sysslor att sköta och hennes frånvaro skulle dessutom väckt uppseende. Mäster Gardon visste detta väl, och så fort det dagades, gick han upp i halfva trappan, ropade åt Nanon och erbjöd sig att sitta uppe hos cette pauvre, samt gifva den vanliga signalen, så snart Eustacie önskade Nanons närvaro. Den goda qvinnan blef sålunda fri. från ett svårt bekymmer. Hon skulle ej vågat bedja presten lerom, men hon erkände med en djup nigning att det var en stor välgerning mot len stackars unga frun, som visserligen, fter hvad hon hoppades, skulle falla in en Jugn sömn, men som hon knapvast skulle vågat lemna allena. Presten, huru numera genom. strider och förföljelser lifven allena i verlden, hade dock varit faler för en stor familj; och möjligen kände van sig änvu mera dragen till den unga en-; san och hennes barn genom tanken på den , on och dotter han förlorat, på samma gång l, om hon blef berötvad sitt enda stöd. ; Hade den lilla baronessan af Ribäumont hviat i en med tapeter behängd kammare, mel