Aftonbladet – 21 september 1869, sida 2

teft inom länet, må föranleda nödvändighet att för några socknar hos K, M:t i underdåmghet begära undsättning af statsmedel kan jag icke at göra, innan invånarne inom de af frostskadan mest hemsökta trakterna blifvit i ämnet hörda och jag under snart sammanträdande landsting haft tillfälle att med dessa trakters fepresenrådpläga. 2 — En god affär. Från Söderhamn skrifves: For några år sedan inträffade, att ett stort nytt amerikanskt skepp vid namn Linda fattade eld — som det troddes, på kaptenens föranstaltande — och nedbrarh till vattengåtigen. Det inköptes dålö för en jemförelsevis ringa summa gf hr P. Hedberg härstädes och har sedan legat under vatten ända till förliden vinter, då hr H. började göra försök att upptäga detsamma. Detta har nu så lyckats, att skrofvet är bpptaget och nästan länsadt från vatten och barlast, sätt befinnes vara alldeles oskadadt och kan sålunda förbyggas, hr H. härpå lär komma att göra en god affär. — Skörden i England. 1 Agricultural Gazette för den 7 Augusti meddelas såsöt vanligt i början af hösten en redogörelse för skördeutsigterna i England, hvilken stöder sig på berättelser från en stor mängd jordbrukare ialla delar af landet. Tidningen anmärker, att berättelserna i år ha varit ovanligt obestämda, vacklande och otillfredsställande, emedan det har varit mycket svårt att fälla något säkert omdöme om utsigterna för skörden. Kallt väder i Maj och Juni gjorde det till en omöjlighet att hveteskörden kunde bli god, och isynnerhet för de starka lerjordarne i de egentliga hvetetrakterna voro utsigterna mycket mörka. Några veckors stark värme i Juli förbättrade väl i hög grad utsigterna för sädesskörden, men den kalla, regniga väderleken, som följde derpå, gjorde skada. Intet föregående år ha så många rättelser inkommit till de först insända berättelserna, hvilka i allmänhet voro gynnsammare, än som höll profvet vid en senare noggrann undersökning. Såsom det synes af nedanstående öfversigt, uppgifves i nästan halfva antalet af berättelserna en medelmåttig skörd af hvete, och blott i en tiondedel öfver medelmåttan. Icke heller korn och hafre skola få en medelmåttig gröda. Det såg en tid ut, som om det skulle bli en rik skörd af bönor och ärter, och de äro också utan tvifvel bättre än de bruka vara, men de ha blifvit angripna af mjöldagg och skola knapt slå till så rikligt, som man förut väntade. Af de inkomna berättelserna antyda 18 öfver medelmåttig skörd, 75 medelmåttig och 83 under medelmåttig för hvete; för korn resp. 31, 70 och 60; för hafre 22, 72 och 80, för bönor 26, 86 och 22 samt för ärter 8, 58 och 62 Om rotfrukterna anmärker Agric. Gaz., att de lofva gifva en utmärkt afkastning. Potatesen står vacker och är frisk, och såväl morötter som kålrötter skola sannolikt bli utmärkta. Höskörden har varit rik, och om också ängarne äro något medtagna, hör man dock icke sådana klagomål öfver dem som i fjol. — Kejsåt Napoleons sjukdom. Rörande detta ämne skrifter en korrespondent till oss från Bryssel under den 14 Sept.; Allmänna samtalsämnet här är, liksom helt visst något hvarstädes; den franska kejsaren och hans sjukdomsförhållanden i, Mm... z k Efter den svårare blåsaffektion; kejsaren nyligen lidit af och som stått i sammanhång med hans kroniska lidande i blåskörteln, berättas det, att haö är eh helt annan menniska än tillförene. Hans utseende teh hang sätt att vara äro icke litet förändrade. Att hahö EA uppförande är det, är längesedan verldskunnigt. Äfven hans åsigter om läkare och läkarekonst berättas vara föråtdtäde. Och vill jag specielt härom anföra följande: 3 ti Journal Mediane då Brumelles lästes nyligen om ett besök, som dr Dölstanche härifrån sistlidne höst hade gjort hos den utmärkta kirurgei professor, Nelaton i Paris, en af kejsar Napoleons konstltefande läkare och en för eder hufvudstad icke heller okänd ryktbarhet. Sedan samtalet mycket länge fortgått om flera vigtiga delar inom läkarekonsten — för hvilket den belgiske läkaren noggrannt redogör i nämda domen — kom man in på åtskilliga allmänna frågor oc deribland den, angående Yerkan af helsokällor. Nelaton, som fästade särdeles stört afseende på mineralkällornas hjelpmedel, nemligen förändring af luft, löfhadssätt oc sysselsättning, sade: Detta erinrar mig hvad kejsaren yttrade till mig för en tid sedan. Vi hade rådt lionom att begagna baden vid Plombieres h Icke hade khan just stort förtroende för den Plombiereska badkuren, och var det endast med stor möda som vi omsider lyckades få lionom att bestämma sig för densamma. Vår afsigt var blott att få honom bort från Tnillerierna, det Han hvarken hade ro eller rast. Hans helsa hade ock lidit immycket af dessa ansträngningar, men ändtligen begaf han sig åstad. Vid hans återkomst skyndade. jag mig att få Yeta af honom, huru han mådde och huru resan bekonitnit: sÅs, svarade kejsaren småleende, dessa doktorer ärd dög präktiga karlar. Efter några dagars badkur mådde jag värre och fick ondt uti både veka lifvet och lederna. Jag slickade efter dem och meddelade dem huru jag mådde, fier de lyckönskade mig och förklarade, att hvad jag örfor vore endast en verkan af baden och ett godt förebud. Naturligtvis underkastade jag mig att fortsätta kurön, men plågorna tilltogo i stället föratt aftaga. Jag omtalade nu för badläkarne alla mina krämpor, men så ofta jag gjorde det, hade jag endast att emottaga deras lyckönskningar me försäkran, att detta vore endast en badverkari, hvilket jag också skulle framdeles erfara; — och närhelst jag vågade mig fram med någon anmärkning, stoppades munnen på mig med detta argument, emot hvilken ingen vädjan fanns Nelaton berättade detta under hjertligt skratt. Kejsaren, anmärkte Delstanche, tyckes icke tfö ther på läkarekonsten än hans farbror gjorde. Nejs, återtog N6laton, han är alls icke någon anhängare af den konsten. Så långt det belgiska bladet. Emellertid lärer nu denna detalj af hans tänkesätt vara förändrad. Han redogör numera för läkarne för hvarje den minsta obetydlighet och vill städse ha dem i närheten — hvilket väl också tyckes vara ganska förklarligt. När han första gången efter sin svåra sjukdomsattack åkte in i Paris och öfver några af dess boulevarder, måste dr OCorvisart, till hvilken han hyser mycket förtroende, till och med sitta I fgainma vagn som kejsaren. Under loppet af några dagar funderade måfi här mycket på huruvida kejsarens lidande kunde vara af kräftartad natur och sammanställde denna lösa förmodan dermed att farbrodren-kejsaren dödt af skirr i magsäcken. Numera tyckes denna förmodan vara alldeles öfvergifven. Det missmod och den nedstämdhet ilynnet, som vanligen åtfölja lidanden i dessa delar, ha icke här alldeles uteblifvit. De hade redan för några år sedan infunnit sig, isynnerhet vid den tiden, då kejsaren genom ett alltför flitigt ps rg af de alkaliska källorna i Vichy hastigt nedsatte både krafter och Hull. Åren förut var det på läkares inrådan dessa bad besöktes. Nu skedde det på eget bevåg. ) Plombieres ligger i D6partement des Vosges 1300 fot öfver hafsytan, har en mycket varierande lufttemperatur och varma källor, som