Aftonbladet – 20 september 1869, sida 3

att smuggla in alltsedan den förste Valvis tid. Rummet var emellertid icke otrefligt; en del deraf var genom en simpel skärm afdelad till sängplats; der fanns en spisel, hvari syntes kol och aska, en bylla med ett tat, en bägare, en lampa och några få andra nödvändighetsartiklar. I det hela var också rummets utseende så olika med hvad Eustacie föreställt sig, ätt hon Hästan glömde tempelherrarne, när hon såg mor Rantrou ordna en ganska beqväm bädd inom den omtalade sängplatsen. Dock hade hon föga lust för ensamheten och vågade till och med framstamma en fråga om ej ckära mor, kunde stanna hos henne öfver natten -— hon ville rikt belöna denna tjenst. Vi göra iogenting för lön, utan för Guds kärleks skull, svarade Nanon Rontron litet sträft. cOm ni vore sjuk, eller eljest behöfde mig, då fick det ej hjelpa; men för mig att vara borta i qväll, skulle svårligen gå an, utan att väcka misstankar och blifva omtaldt nere i byn; ty det är många som vilja oss ondt och söka sak emot 0ss. Men för att trösta henne, gåfvo de henne en hvisselpipa, och visade henne att fönstret i deras stuga var mycket närmare till ett lags skottglugg i muren, än hon någonsin kuonat föreställa sig. Pipan gaf ett högst besynnerligt ljud, något liknande en ugglas skri, men mycket mera missljudande, och Nanon försäkrade att det bestämdt skulle väcka henne ur den djupaste sömn, och om det behöfdes, kunde hon på några minuter vara uppe i tornkammaren. Ljudet: var dessutom verkligen så likt de trovärdigaste -beskrifningar på spökenas skri, att Eustacie var klok nog att misstänka det just denna pipa kunde vara grunden och: orsaken till ånga af de rysliga sagorna; och sålonda såg hon med någorlunda godt mod sitt värd