Aftonbladet – 20 september 1869, sida 3

Ånn Skjutfesten i Horsens. De danska tidningarne meddela nu några detaljer om skyttarnes ankomst till fäflingsplatsen och om anordningarne för den storartade skytte. festen. Alla skytteföreningarne voro den 16 d:s ankomna till Horsens: Hela staden strålade i skandinaviska färger, och stora menniskomassor mottogo skyttarne. KL 5 på eftermiddagen kommo med extratåg söder ifrån Odense, Svendborg och Veile amts skytteföreningar, samt litet senare med ångfartygen Vesta och Diana de svenska, norska, seeländska och möenska deltagarne. Ombord på Vesta-befunno sig krigsministern Raaslöfl och hofjägmästaren Tutein från Marienborg på Möen. Kammarherren Jessen bjöd de särskilda föreningarne välkomna. Han helsade först Svendborgsj amts skyttetörening; derpå Odense skytteförening. Derefter vände han sig till skyttarne från brödraländerna. Det gladde honom, sade han, att de voro så talrikt representerade. Skyttesaken i debeslägtade länderna befann sig redan i sin mandom, men i Danmark blott i sin barndom. Han tackade derför dessa skyttar för det att de hade kommit hit, så att vi kunde lära af dem. Om svenskarne, som sila buro skarpskytteuniform, anmärker en da tidning, att de gåfvo intrycket af att vara välinöfvadt och intelligent manskap. Dr Sohlman, Stockholmsskyttarnes anförare, besvarade helsningen och erinrade om, att den blå och gula fanan under de store Carlarne hade för danskarne varit ett tecken till hat och strid; men att den nu kom jemnsides med den gamla Dannebrogen såsom ett tecken till fred och brödraskap mellan nordens stambeslägtade nationer. Tal. slutade med att önska framgång och lycka åt skyttesaken i Danmark och höjde ett lefve för detta land. Öfver. rättsadvokaten Wulfsberg uttalade sin ööskan, att Norge måtte bli den förmedlande länken mellan de nordiska folken och höjde ett lefve för norden. Sedermera ankommo skyttarne norrifrån och mottogos af öfverste Chabert, som bjöd dem välkomna. Hvarje förening aflemnade sin fana i fansalen i rådhuset och fick qvarter sig anvisadt. Den 17 dennes kl. 8 på morgonen marscherade skyttarne ut-och skjutningen tog sin början. Den terräng, på hvilken skjutfesten skall ega rum, har blifvit använd med ovanlig omtänksamhet. En omkring 700 alnar lång och 50 alnar bred väg delar platsen. Långs ena sidan af vägen ligga de 40 skjutbanorna med tillhörande skyttetälty den ena banan tätt invid den andra. Långs den andra sidan är en rad af tält för försäljning af förfriskningar. I midten är en orkesterestrad uppförd, och i en halfeirkel omkring denna ligga tälten för de arbetande utskotten. Vid ena ändan af vägen befinner sig paviljongen för gemensam spisning,, hvilken är både vacker och ävdamålsenlig samt af mycket originel. konruktion. Den består af tre stora runda It, som äro förenade i midten genom ett större trähus, hvilket åter bär en liten öfverbyggnad med glasrutor åt alla sidor. Både tälten och mellanbyggningen äro utvändigt prydda med. flaggor, vimplar och löf. Invändigt utgör alltsammans en enda sali korsform, och från midten kan man se alla borden, likasom hvarje närvarande kan se midtpartiet. Midtför denna paviljong vid andra ändan af vägen ligger gåfvotemplet, en byggning, der priserna utdelas.Den består at en korsformig byggnad inunder med en estrad med tillhörande gallerstängsel på hvarje sida, och i midten reser sig ett öppet torn ned en liten spira. :Rundtomkring templet stå sex pelare, som skola uppbära de särskilda kretsarnes fanor. En byggning, som ifven förtjenar omtalas, är sjelfva ingångsporen till festplatsen.. Det är en verklig äreport, vilken i konstruktionen påminner något om Kjöbenhavns kommuns äreport vid Holmens canal; men är Betydligt vackrare. Öfver båsen flammar ett stort välkommen! i guldookstäfver, och öfverst är Danmarks vapen unbragt i en flaggdekroration af de tre nor-: liska rikenas flaggor. På sidorna äro tvål sköldar med inskrifter. Berlingske tidende egnar med ?anledning vf skyttefesten en längre artikel åt hela l skytterörelsen och yttrar deri bland annat: I samma grad som den nyare tidens vapen hal. örökat skjutfärdighetens betydelse, i samma grad ia äfven de frivilliga skytteföreningarna blifvit vödvändiga såsom förskolor för hären, såsom skoor, hvari man med de största resultaten icke alleast skall kunna ernå den önskade färdigheten,. tan äfven genom den nödvändiga ständiga ömin-? Ge