Aftonbladet – 20 september 1869, sida 3

NR nnnrna Rs nnn nn nana SRA Nannen) på den olyckliga Bartolomeiaftonen hade han blifvit efterskickad för att bedja med en af sina trosbröder, som låg sjuk isen annan del af staden. Den sjukes katolska vänner voro menskliga nog, att då slagtandet begynte, icke blott dölja sin slägting, utan tvingade också presten att låta stänga sig inne i-samma källare. Uch sålunda hade han, alldeles mot sin vilja blifvit räddad från att dela sin sons och sonhustrus öde. Ensam och med-krossadt hjerta hade han låtit sigi hemlighet föra ur staden, och sedan vandrat omkring från denrena till den andra af de många hugenottkolonierna i norra delen af Frankrike, som nu, i saknad af ordentliga prester, med glädje möttogo en andlig af deras tro, dolde honom omsorgsfullt och smugglade honom från en till annan, alltefter som myndigheterna misstänkte hans närvaro på något ställe. Han var nu stadd på en vandring långs vestra kusten af Frankrike, utan något bestämdt mål, men han försökte tro att när Försynen sparat hans lif och tagit bort alla dem-som voro. honom kära, börde det finnas nåfon pligt som det ålåg honom att uppfylla. Men nu var han trött, och efter att hafva önskat sin granne en god, rolig natt, hörde Eustacie honom bedja länge och ifrigt, och slutligen med en tung suck, lägga sig ned på len bädd han ordnat åt sig i höet. Det röjde ej heller länge innan hans regelbundna undedrägt tillkännagaf att han sof. Pustam ie skänkte ej en enda tanke mera åt vålrader och tempelherrar, fast hon börde une lerliga hvinande, flaxande ljud, och i mor. ongryningen såg en besynnerlig, hvit varels väfva in genom det runda fön stret, 1a lats på en bjelke öfver höknipp orna och ied på henne med de rundaste, nur Men gon hon i sitt lif eett. ( För)