Aftonbladet – 20 september 1869, sida 3

Om sdet verkligen varit en. spöksång, had Eustacie kanske ändå ej kunnat afhålla si ifrån att instämma deri. De välbekanta enkla orden grepo henne oemotståndligt, och innan hon visste hvad hon gjorde, blandade hon sin röst med sången: Så i frid och god säkerhet Jag hvila och sofva skall här; Ty Herre Gud, du som allting vet, Du vet att din frid och säkerhet År all min själs begär.a Den sista tonen dog sakta bort, och innan Eustacie huvnit betänka följden af att sålunda upplyfta sin röst, frågade den nykomne: År här således ännu en vandrare, som sökt hvila? Ack, herre, förlåt mig! utropade han. Jag skall icke länge besvära er med min närvaro; blott till morgongryningen — blott tills mor Routron kommer tillbaka., Om Matthien och Anne Routron har fört er hit, så är allt godt, svarade främlingen. Frukta dig icke, dotter, utan säg mig hura det är med dig. Ar du en af min skingrade hjord, eller en hvars föräldrar voro kända af mig? och då hon icke strax svarade, tillade han: Jag är Isak Gardon — undkommen, dessvärre! allena, från Bartholos meinattens fasor. Mäster Gardon tb utropade Eustacie. O, jag känner er! Ack, herre, min make älskade och vördade er! Er make?, Ja baron Ribaumont. Den sköne och ädle ynglingen! Min käre gamle beskyddares son! Ni — ni! Men — med en skugga af misstroende, nästan at sorg i rösten, redan som Barn var han vigd — vigd med arftagerskan — pda ja, jag är denna lyckliga gvinnal Ä