Aftonbladet – 20 september 1869, sida 2

HL Vi öfvergå nu till ångbåtsflottiljen. Till utrastandet af ångare för transatlan-d iska turer egnar sig icke Skandinavien ännu. a Det harför möjliggörandet af ett så beskaffadt fa leltagande i verldshandeln alltför ringa fond fö sitt inre affärslif samt kan i afsaknad afjtj tenkolsrikedom icke spekulera på ren fraktså vinst med ångfartyg på de stora linierna, lst Men om något land gjort sig ångan tjenst-(0o! var hvad dess inre förbindningsvägar vidjla commer, så tillkommer denna heder Sverge. P Rikedomen på inre vattendrag har blifvit!k indamålsenligt begagnad och omsättningen fc nom landet äfven af skrymmande varor gårjb rida bättre och villigare för sig än i många d undra länder. Likaså persontrafiken prång-n våt. Men en sådan inre utvecklings blomlli string bör, för att bära sina naturenliga frukjä! er, 1 tidernas lopp äfven finna en motsvarigsJ ret i ett lands förhållande till verldshandeln. g annat fall belamras varå sig exeller im-h port med för landet sjelf improduktiva ut-vi gifter. fc De flesta ångfartyg byggas nu för tideno f jern och i detta afseende har det svenska I li ernet tagit ut sin rätt. Sverge med sin ojembi förligt mindre varuomsättning inomlands än k . ex. Nordtyskland och sitt vida lägre in-ti vånartal har dock, till och med absolut ta-t vet, betydligt mera ångfartyg än sistnämda N and, trots sina fyra stora floder Weser, Elbe, Oder och Weiehsel. Nordtyskland har, enligt k beräkning af Preuss. Handelsarchiv, inklusive flodångbåtar, till Nordsjödistriktet hörande 37 och under Östersjödistriktet lydande 137 ångare, tillsammans 174 eller ungefär 1 ångbåt på 170,000 invånare, då deremot Sverge varit förekommande nog att för hv rje 10,000 af sina inbyggare ställa en ångare till disposition. Med undantag af utvandrarefarty gen spelar dock i hvardera länderna ångan icke ännu på hafvet någon stor roll i internationelt afseende. Om vi i förbigående kasta en flyktig blick på de resp. ländernas örlogsflottor, så finna ja vi att Skandinavien illeridare icke behöfver In frukta det ringaste för Nordtysklands makt, F förutsatt att något våld från detta båll vore!s att befara; i hvilket afseende det torde vara ip förmätet att invagga sig i ett säkerhetstillö stånd, åtminstone så länge den nuvarande res gimen i Preussen är den-rådande, Annat än t 1 E ( f 1 Å 1 J 4 i ; Vv ; Wp ångare komma numera icke alls härvidlag i fråga, och till och med åvgare, såsom sådan, har. i senaste tider fått vika för pansaret Hvad i dag är det yppersta, är i morgon kanske oanvändbart. Ett er af de resp. ländernas stridsstyrka på sjön, i fartygsoch kanontal, vore derföre utan all betydelse. Vi nämna här blott att Preussens marin år 1866 räknade 3385 man, vida mindre än. de skandinaviska länderna bade att uppvisa. Sedan sistnämde år har dock mycket arbetats på detta fält, men det har arbetats på alla fyra hållen och man torde kunna med någorlunda säkerhet antaga att Skandinavien ännu tillsvidare kan bjuda Nordtyskland spetsen på hafvet. Men härom är det icke fråga, här. Det är icke öri: logsmarinens styrka vi tillskrifva ett folks maritima betydelse. ,Då vore naturligtvis i Ryssland herre på Östersjön. Vi ha från början ur en annan synpunkt betraktat denna I fråga och från denna vår ståndpunkt, den fredliga verksamhetens, anse vi oss ännu kunna tillägga några ord. Den svenska sjöfarten har i mer än ett! halft sekels, tid Vvisaten ganska stationär karakter. År 1795 egde landet, utom Finland, 721 fartyg om 122,495 tons och med! en besättning af 6271 man. ; n? ki ti fö si ti FÅ g of ic si Fartyg. Tons. Besättning. 852. 149,460. 1042. 819. 149,025. 6,862. ; . 149.555. 7,268. ; 180,260. 7,944. 211,830. 9,333. : 230,165. 10,434. j 285,945. 1i,417. ; 260,305. 11,077. ; att stegringen på närmare trefjerdedels sekel endast utgjort 112 proc. i tontal och att besättningarnes numerär stigit :med 76 proc. Medellästetalet har blott . gått upp från 170 till 245 tons r fartyg. Under denna tidrymd af nära 75 år harj dock icke allenast landets folkmängd närmare fördubblats utan varuomsättningen : mångdubblats i värde och den allmänna välmågan betydligt stigit i hela landet. Fred har också varit rådande i femtio år och nu och då ha ganska förmånliga fraktkonjunk! turer liksom gifvit en väckelse åt den slumrande företagsamheten inom denna verksam-j il Jj hetsbranch. Det oaktadt har werkligheten intet bättre resultat att uppvisa än det ofvananförda. Gladare se siffrorna ut på de! enar af rederiet, som företrädesvis tillhöra : dem inre rörelsen. Vid icke-stapelstäderna har ungefär samma förhållande egt rum, som : med stapelstäderna, då deremot, följdriktigt med Sverges hela senare ekonomiska utveck: ling, landtmannafartygens antal från år 1830, då de först begynte antecknas, från 707 fartyg om 41,010 tons oafbrutet intill våra dagar fortskridit till den vackra summan af 2012 fartyg om tillsammans 161,130 tons. Antalet har sålunda treoch drägtigheten fyrdubblats. Landtmännen bygga alltså nu öfverhufvudtaget ungefär 25 proc. större fartyg än för 30 år sedan. Sålunda se vi vårt land ådagalägga en i några fall högst helsosam utveckling inåt, häntydanderuppå ett FS SN af landets naturliga resurser till fyllande af massans behof och l ledande till en konsolidering och en jemnare fördelning af nationalförmögenheten. Sverge behöfde i sanning också att tillgodose sig sjelf-och sina materiella intressen och det har löst denna uppgift ganska väl. Men ett folk af ursprungligen det skaplynne som; det svenska haft och till sina väsentligaste grunddrag vetat bevara ända till våra dagar, kan icke gerna åtnöja sig med en utyeckling, som blott går inåt. Särskildt är en sådan princip omöjlig att vidhålla i längden, då man skärskådar Sverges merkantila läge och politiska ställniog, som uteslutande hänvisar detsamma på egna resurser i alla sina transaktioner med andra stater, Den förmur Sverge, eller riktigare hela Skandinavien, bildar emot det österifrån framträngande czarväldet, hvilket mer än gerna skulle vilja hafva en kust äfven vid Nordsjön, är en historisk