Aftonbladet – 16 september 1869, sida 2

öfver, och denna kamp med sig sjelf, blode som kokande steg henne åt hufvudet och ringde i hennes öron, hindrade henne att hörs hvad som redan sades, ehuru hon satt qvai på samma plats. Då hon åter hunnit lugna sig litet, stod Martin framför ryttarne med mössan i handen och lyssnade vördnadsfullt tillderas förklaring att alla möjliga mått och steg att fånga flyktingen blifvit tagna, och att trakten på det nogaste skulle genomsökas! Hon måste nödvändigt hålla sig doldi närheten och det var bäst att Martin varnade sina vänner och rådde dem att ej hafva något med henne att göra, såvida de -ej ville blifva upphängda vid dörrbjelken af deras brinnande bostäder.Martin bugade sig och tyckte att folket -bättre. börde förstå hvad som var både deras och frökens fördel. Godt, sade chevaliemn, vi få ej förlora någon tid. . Min son har skickat efter några raska karlar, som äro vana att vädra upp kättare. Icke ens em vessla skulle kunpa undkomma dem! Vi skola börja jagten så fort de fått sin aftonmåltid deruppe på slottet, och du kommer-upp, för att visa dem till Leonard. Det är, som du sade, det ställe dit hon troligen först beger sig, såsom minst misstänkt af alla, ty hon känner väl till trakten och folket här, Leonards gård var den som låg längst bort från Martins och Eustacie förstod genast huru ovärderliga hans tjenster voro. Han lofvade att genast komma efter till slottet, men kunde icke följa med nu, sade han, ty han måste först taga hem den ilsknä tjuren, som ingen annan än han sjelf vågade nalkas. Detta bifölls och ryttärne fortsatte sin väg Martin såg efter dem en stund, och när de försvunnit, sprang han upp på en stätta, som gick öfver jordvallen, ett stycke nedanför Eustacies gömställe, der hon satt med fläm