Aftonbladet – 14 september 1869, sida 3

få klädespersedlar, penningar och juveler, förnämligast perlorna, hvilka Eustacie betraktade som anförtrodt gods. Snyftande och med hundrade invändningai lofvade Veronika dock att om hennes matmoder lyckades komma genom köket och klosterporten utan att bli upptäckt, skulle hon försöka hålla flykten hemlig så länge som möjligt, säga att hennes fru af hufvudvärk hindrades att infinna sig vid aftonmåltiden, samt föröfrigt göra sådana ursäkter att hennes flykt ej skulle bli känd förrän följande dagen. Och så, sade Fustacie, skall jag sända bud efter dig, antingen från Saumur eller från det gamla slottet! Farväl, käraste Veronika. var icke rädd. Du vet icke huru glad jag är att tiden är inne för att handla! I morgon ty ; I morgon! tänkte Veronika, då hon stängde dörren. Dessförinnan skall ni vara tillbaka här, min stackars, lilla fru, darrande, gråtande och i stort behof af tröst och hjelp. Men jag skall sätta på en god brasa i spiseln och bädda sängen. Härefter får hon ej begagna den der halmmadrassen. Nej nej, låt henne försöka gå sin egen väg oc ångra sig bara, och när det här är öfverståndet skall hon vända sitt sinne ti!l chevalier Narcisse och vi skola slippa längre försmäkta i detta odrägliga fängelse. SEXTONDE KAPITLET. Skogar och hyddor i Le Bocage, Hans späda ålder jag aktar ej Ej bell-r hans stota ätt; Så fort som han skådat dagens ljus I galgen honom sätt. Pause Foodrage. Skymningen hade redan inbrutit, men lamporna voro icke ännu tända, då Eustasie