Aftonbladet – 14 september 1869, sida 3

som flera andra europeiska länders, i flera å bortåtj varit dåliga, och landet har unde denna tid befunnit sigien fortfarande finans kris, som i sin ordning framkallat ständige ministereomvexlingar. Kabinettet Aguilar had år 1867 med båda kamrarnes samtycke infört några skatteförändringar för att brings inkomster och utgifter att gå ihop. Dessa åtgärder väckte dock mycket missnöje, hvarföre kabinettet fann för godt att afgå i Januari 1868. Det efterträddes af ministeren Avila, som egenmäktigt återkallade skattelagarne för att utplåna folkets missnöje och genom en förändriog i dem sökte åstadkomma den åsyftade nödvändiga tillökningen i inkomsterna. Ministeren ådagalade derjemte mycken ifver att befrämja offentliga arbeten, isynnerhet jernvägsanläggningar och enkelhet i den iare förvaltningen. Dock kunde denna ministöre icke länge hålla sig qvar, utan måste redan i Juli månad samma år vika för Så da Bandeira, ehuru kamrarne gillat de vidtagna åtgärderna. Då den nya ministören kom i strid med representationen, tog den sin tillflykt till egenmäktiga handlingar: den upplöste kammaren, förändrade vallagen och stadgade, att endast en deputerad skulle väljas i hvarje krets. Derjemte förminskades representanternas antal betydligt, hvarigenom besparing åstadkoms i resekostnader och aflöning. Ministören skaffade sig på detta sätt majoritet i andra kammaren och dess stadfästelse på de gjorda förändringarne. Nu lofvade ministeren besparingar i statshushållningen, men kom derjemte fram med förslag till nya skatter. Dessa antogos af båda kamrarne, hvarjemte andra kammaren med två tredjedelar af de afgifna rösterna antog en lag om ett lån, hvilket väl också gick iförsta kammaren, dock endast med fyra rösters pluralitet — ett bevis på det ringa förtroende, som ministeren derstädes åtnjöt. Dessutom herrskade oenighet mellan dess egna medlemmar; följden blef ock den, att motståndarne började nya angrepp på kabinettet, hvarvid med framgång användes den beskyllningen, att kabinettet tillåtit agitationer för en förening med Spanien, hvilken plan icke synes ega några sympatier i Portugal. Ehuru ministören lyckades motstå flera angrepp, fann den sig dock snart så försvagad, att den godvilligt nedlade sin makt. Hertigen af Loule erhöll nu uppdrag att bilda en ny ministöre och har upptagit medlemmarne af statsrådet, Avila och Braamcamp, till sina kolleger, den förre som minister för de offentliga arbetena och den senare för finanserna. Om dessa män skola blifva lyckligare än sine föregånvare att lösa den uppgift, som nu i flera år tyngt på Portugals regering, må tiden utvisa. NORD-AMERIKA: Till franska blad telegraferas med franska kabeln från Washington den 7 Sept., att dasen förut ett möte egt rum mellan statssekreteraren för utrikesärenden hr Fish och lera utländska sändebud. Man vill till följd väraf veta, att amerikanska regeringen skall a beslutit att erkänna insurgenterna på Cuba såsom krigförande, äfven före det kongressen ammanträdt. Spanska sändebudet skulle vid letta tillfälle ha i allvarsamma ordalag fäst tatssekreterarens uppmärksamhet på konsejvenserna af ett sådant handflingssätt och an skulle också låtit förstå, att Spanien i sådant fall komme att begagna sig af sin senom fördraget af 1795 tillerkända rättigret att visitera amerikanska fartyg samtatt Spanien, i händelse af krig, ej vore bundet ut Pariser-fördraget rörande kaparebrefs utärdande. 5 PTE ARA