Aftonbladet – 13 september 1869, sida 2

prematn 1 norden Skott overge In på en all-ISA in, fredligare utvecklingsbana. En stigandelau Ikbildning, ett sundare begrepp om naturlig tri igtskap och gemensamma intressen ha förrödrat de tre nordiska folken. En gifven ljd af denna ställning blef en inåt riktad ;rksamhet, och hvad inre utveckling vid-hö ommer, ha de tre nordiska folken med heha or häfdat sin anborna kraft. Men i dennade veckling, så sund i det hela, finnas dock loc gra svaga sidor och till dessa hör onekli-lga en det ringa framåtskridandet af Sverges derirörelse under de senare årtiondena. st enna episod i våra dagars historia är afläs ga glädjande art. Att den svenska skeppsfö tens matta lifsverksamhet icke är en bave atellb, hvaråt en högre vishet kan le, skola ty söka bevisa. Här framställer sig till enlet örjan en fråga. I hvilket förhållande står jeg ir närvarande Skandinaviens sjömakt tilllst en söder om Östersjön belägna raskt växande jo ordtyska stormakten? Denna fråga är vällk: ärd någon eftertanke. Skall Preussen nöjash! ed landvinningar allenast, skola ej fastmer ess vinna vidsträckta kuster mana till, ja, g linga en motsvarande utveckling äfven till ös? I Den tyska folkkarakteren har till sina huf-g udsakliga grunddrag en starkt kontinentallk endens, ehuru det å andra sidan vore orätt-2a ist att förneka dess kustboer, friserna i Han-la over och den halft vendiska strandbefolk-k ingen i Mecklenburg, Pommern och Preus-Ss! en mycken sjövana och ett godt skaplynneln ör striderna på hafvet. Men denna jemfö-lf elsevis fåtaliga strandbefolkning har isin iations stora massa icke tillräckligt stöd för utvecklingen af ett storartadt, på sannt folkiga grunder fotadt intresse för sjölifvet. Utan n sådan fond skall dock aldrig en verklig sjömakt i längden kunna bestå. Sjelfvalanjets naturliga och rika hjelpkällor hänvisa ck detsamma mera till åkerbruk, handel och industri än till skeppsfart. Tyskarne ha soda merkantila anlag, de äro flitiga, ihärdiga och framför allt ordentliga, men hafvet har aldrig, så långt historien går tillbaka, atöfvat någon synnerlig tjusningskraft på dem. Till och med de gamla Hansestäderna voro, hvad skeppsfarten vidkommer, icke särdeles framstående samhällen. Men de senare decenniernas enhetssträfvanden ha riktat nationens uppmärksamhet äfven åt detta håll,lt och våra dagars händelser ha möjliggjort en: kraftig utveckling i detta afseende, hvilken 1i ock till en del redan gjort sig gällande, må-4 hända icke så mycket i följd af hela folketsl: åtrå att vinna ett nytt verksamhetsfält, som Ä fast hellre frammanad deraf att på dettaj! fält pengar verkligen voro att skörda, och ; s 4 4 : 4 Ae fr — —— PV VN MN GO MO FFJA att dess fordna brukare på senare tider något vårdslösat sina intressen åt detta håll. Att der icke ligga djupare gående och mera ideala motiver till grund för tyskarnes tilltagande uppträdande på sjön, kan man bland annat äfven se deraf att, oaktadt det myckna : pratet i tidningar och böcker om Tysklands kulturmission, äfven på hafvet endast två resor kring jorden blifvit af dess två stormakter anordnade, den ena österrikiska fregatten.Novaras och den andra en preussisk : expedition med Arcona under befäl af deni svenskfödde amiral Sundevall. Fåfängt har äfven geografen Petermann uppmanat till enl vetenskaplig expedition på det allmännas bekostnad till polartrakterna. Sådant renderar icke direkte och lemnas derföre åsido. Den förra tyska nordpolsexpeditionen är i det närmaste att anses såsom Petermanns enskilda verk. Expeditionens gång bar dock manat till efterföljd och den i år afgångna tyska nordpolsexpeditionen vitnar i alla afseenden om ett stigande intresse hos allmänheten. Ett märkligt memento för oss. Intet har det emellertid tillsvidare blifvit af den tillämnade kolonien på ön Formosa ide kinesiska vattnen. Men det faktum står emellertid fast att Tysklands handelsflotta tillväxer i rask proportion vis å vis Skandinaviens. Skall det så fortgå, så skulle detta omslag snart kunna inverka ganska menligt å sjelfständigheten af Skandinaviens handel, icke omedelbart utan medelbart och långsamt, men säkert. Trots sina afgjordt större anlag för sjön skola dock de skandinaviska folken, här egentligen blott svenskarne, småningom förlora detta sitt företräde, om de intet göra för att rätt förvalta sitt pund.. Om de nordiska folken icke i tid sammånsluta sina intressen i detta afseende och uppträda fullt medvetna af de faror, som kunna hota desamma, så torde det möjligtvis en gång vara för sent. idlag är utvecklingen af den inbördes samrfärdseln de nordiska folken emellan af stor vigt. I sådant syfte ha ock de senaste tiderna sett flere framtidsrika företag bragte å bane och dels ha löftesrika sådana kommit på förslag. I motsats mot tyskens mera kontinentala folkkarakter har skandinaven afgjordt en stark förkärlek. för sjölifvet. Sjelfva landets geografiska läge betingar detta och hänvisar den skandinaviska norden att i hafvet se sin naturliga föreniogslänk med den öfriga civiliserade verlden. Liksom i Tyskland jernvägarne höjt sig till en internationel betydelse, så har skeppsfarten, vare sig per ånga eller segel, samma vigt och ändamål för den landvägen afstängda, Norden. Ehuru under ogynsammare förhållanden än England, har dock den skandinaviska norden i allmänhet en viss likhet med detta land, hvad dess beroende af hafvet vidkommer, liksom äfven i de deraf framkallade kulturformerna många likheter de båda folkgrupperna emellan kunna spåras. Efter afskuddandet af det hanseatiska handelsoket började nordens handel utveckla sig i sjelfständigare former och har i vissa brancher gått särdeles långt, såsom t. ex. Norges rederi utvisar. Det norska folkets kallelse för sjön måtte vara oemotståndlig. Hos intet folk på jorden möta vi så slående siffror i detta afseende som hos detta. I Norge kommer nemligen på hvar tredje in vånare 1 fartygs-ton, medan i sjelfva England förhållandet är 5,2 invånare på hvarje ton af den engelska handelsflottan. Sverge deremot visar ett lägre resultat eller 1 ton för hvar 8,7 invånare. Sverge—Norge ge 1 ton på 5,5 och hela Skandinavien, 1 ton på 5,7 inbyggare. Huru annorlunda gestalta sig icke deremot det nordtyska förbundets förhållanden på detta fält. På sina cirka 29 millioner invånare räknade förbundet endast 1.200.000 tons. hvaraf framgår att först på