Aftonbladet – 13 september 1869, sida 2

STIUKNRULH deu 13 Sept. Svenska sjöfartsförhållanden. Det är ett lika intressant som ömtåligt ämne vi här upptagit. Sverge har sedan arminnes tider varit em sjömakt och är det äfven i våra dagar, men vi skola i det följande se att utvecklingen i detta afseende på långt när icke går så raskt och framåt som önskligt vore och som det borde ske. Önsklig vore en raskare utveekling derföre, emedan en ny mäktig sjöstat i vårt grannskap håller på att bilda sig, det sig mit Macht koncentrerande Nordtyskland; möjlig är en sådan utveckling; emedan i Sverge och Skandinavien öfverhufvud taget alla de elementer förefinnas, som en kraftfull verksamhet åt detta håll förutsätter. Vi afse här blott den nationalekonomiska sidan af ett lands sjömakt, nemligen dess rederirörelse. Och det är just i detta afseende, som de statistiska siffrorna tala ett språk som kan låta obehagligt för vissa ömtåliga öron, men de tala tillika sanningens osminkade språk och detta är ämnets intressanta sida. Låtom oss till en början kasta en blick på vår mäktige grannes geografiska ståndpunkt i detta afseende samt på det för Sverges handel så vigtiga innanhafvets, Östersjön, merkantila förhållanden. Vi ha numera icke att göra med några svärmiska funderingar om en tysk flotta såsom för tjugu år sedan, utan vi ha framför oss skådespelet af en dristig politiks verkliga handlingar. Icke blott det holsteinska Kiel utan äfven det slesvigska Flensborg äro numera inkorporerade (det senare åtminstone tills vidare de facto) i det moderna Preussen. Östersjöns södra och sydvestra kuster, från Als till Memel, äro preussiska, ty det lilla Mecklenburg och det gamla Libeck äro jemväl nordtyska förbundsstater och lyda således de facto under Preussens spira. I denna vida kustbåge af närmare 150 geogr. mils längd, skall den nordtyska handelspolitiken sträfva att koncentrera hufvudvinsten af den gifvande östersjöhandeln. Afven till Nordsjön har Preussen nu framträngt och handelsemporierna Hamburg och Bremen äro lydiga vasallstäder. Det är en icke obetydlig kommersiel makt Preussen sålunda förskaffat sig. Medelbart hvilar den europeiska nordens handel i Preussens hand, och Skandinavien med sina vigtiga förbindelser på Hamburg, Libeck och Bremen kan när som helst strandsättas på en vink af kabinettet i Berlin. Härvidlag kan icke ens Norge alldeles undantagas, ty dess rederirörelse är till en icke obetydlig del hänvisad på de svenska östersjöhamnarnes export. Skulle nu Östersjön, äfven blott i någon större mån än nu är fallet, öfvergå till hvad tyskarne önska satt bli ett tyskt hafp, och i detta afseende har Preussen tagit nt ett hotande steg framåt genom hertigdömenas införlifvande med sig, så är fara värdt att de gamla minnena om Hansans öfvervigt på dess bölja skulle vakna till nytt lif. En sådan tingens ordning är dock af nöden att i tid mota, eller riktigare neutralisera. Östersjön är, ehuru måhända många af våra läsare icke torde ha gjort sig klart reda derför, trots sin ringa yta och just i förhållande till densamma, en af jordens mest trafikerade handelsbanor. Här omsättas i våra dagar varor af otroligt värde. Rysslands import genom sina baltiska hamnar, exclusive Finland, gick år 1865 upp till 205,750,000 rdr svenskt och exporten öfver Östersjön från nämde land steg jemväl till ungefär 200 millioner sv. rdr. På denna trafik har den år 1862 öppnade direkta jernvägsförbindelsen öfver Wirballen icke utöfvat något väsentligt inflytande, isynnerhet hvad exporten vidkommer. Petersburg förblir Rysslands förnämsta importort ännu för en lång framtid. (Föröfrigt äro Riga och Libau lika väl belägna för den svenska fraktfarten.) På denna väg förmedlar czarriket hälften af sitt varuutbyte med den civiliserade verlden. Här inskeppas det svenska jernet till en väsentlig del, emedan de rika spanmålsländerna, som å dess södra och östra kuster ha sin enda afsättningskanal, på dess väg försända i verldsmarknaden sina värdefulla säd-, hamp-, linoch talglaster. På denna väg förse Sverge och Finland i det närmaste England med tredjedelen af hela dess trävarubehof. I verldshandeln utgör således Östersjötrafiken en icke ringa faktor och hvad särskildt de kring detta innanhaf boende folken vidkommer, ha dessa uppdrifvit sin skeppsfart till en jemförelsevis ganska hög ståndpunkt. Medelhafvet, den menskliga kulturens äldsta vattenförbindningsstråt, har en yta af ungefär 54,300 ,qvadratmil och är sex gånger större än Östersjön. Men om vi kasta en granskande blick på de kringboende folkens sjöfartsförhållanden, så skola vi finna att medan Medelhafvet för alla kring detsamma belägoa länder blott kan uppvisa en handelsflotta af tillsammans 1,800,000 tons, så ge oss folken vid Östersjön ett facit af 1,500,000 och det oberäknadt Norge med sina 600,000 tons, af hvilka dock en del finner emiploj på sistnämda inpanhaf. Det är en känd sak att