Aftonbladet – 11 september 1869, sida 3

öppnade sig som för att tala, men chevaliern vinkade befallande med handen och fortfor: Det var hennes egen dårskap, min syster, som nödgade oss att sätta en gräns för denne pojkes odrägliga högmod: Hade hon varit mindre nyckfull och mera lydig, i stället för att spela nådig fru och förvrida den stackars ossens hufvud, så kunde vi hafva låtit honom vända om till sin dimmiga ö; men då hon uppmuntrade honom i den galna planen att föra henne härifrån och sålunda draga hennes arf och gods från den rätta trons anhängare — då fanns blott ett medel — att låta honom omkomma med de öfriga. Min son är villig att förlåta hennes barnsliga tycke för en pojkes hylining, och har erhållit konunsens tillåtelse att genast ingå detta äktenskap, utan hinder af sorgeåret. Och för att skona dig, min dyraste, skall vigseln ega rum i vårt kapell, tillade fatern. Det skall aldrig ega rum hvarken der ller annorstädes,, svarade Eustacie Ingnt, ehuru hennes röst började darra; ingen prest skall viga mig, sedan han hört hvad jag har ut SÄga.D Dispensationen gör alla skrupler öfverflöligan, menade abedissan. Men hör mig, lotter. Det gör mig ondt om dig, men det ir bäst att du genast får veta att ingenting hvarken i himmelen eller på jorden finnes, som kan hjelpa dig att strida mot din pligt. Enstacie svarade ej, men på hennes läppar lekte ett underligt, halft leende, ochi hennes ögon glänste ett ljus, som gaf henne ett utseende mera af trots än af undergifvenhet. Hon såg först på den ena och-så på den andra af sina slägtingar, syntes öfverlägga ned sig sjelf, men skakade sakta på hufvudet. : ,Hvad menar honf frägatle chevaliern och vf Nag Vor : E