Aftonbladet – 11 september 1869, sida 2

dj 3 j ; ; I på köpet blifvit uttalad med klara or I var förargad öfver, att vår flotta icke var I representerad vid bröllopshögtidligheterna i . Man Stockholm och vid öfverfärden från Malmö Itill Kjöbenhavn, och när man nu fick höra att den svenska fregatten Vanadis skulle representera Sverge vid Suez-kanalens öppnande — hurn likväl i sjelfva verket härmed förhåller sig är något, som jag gerna ville bedja Aftonbladets ärade redaktion upplysa oss om, ty något officielt tillkännagifvande, att Suez är målet för Vanadis resa har jag icke sett — greps man plötsligt af fruktan, att vår flaggs ära oåterkalleligt skulle gå om intet, om den äfven vid detta tillfälle blott tIskalle komma att svaja som ett bihang från en svensk fregatt. Det har också påståtts, att prins Oscar skulle ha lust att vara med vid nämda tillställning och derföre gerna ville att ett norskt: örlogsfartyg skulle ställas till hans förfogande. Då nu ett sådant, Nordstjernen, om en vecka afgår på öfningsexpedition till Brasilien och Vestindien, har man fordrat att det först skulle göra en tur in på Medelhafvet och till Suez. Regeringen har ändtligen så tillvida gifvit efter för den starka påtryckningen, att hon skrifvit till vår beskickning i Paris, för att få veta, på hvilken tid högtidligheterna vid Suez skola ega rum. Utfaller nu detta svar till belåtenhet och vi således få den utomordentliga tillfredsställelsen att visa flaggan vid Suez, är jag likväl I rädd för att, såsom ordspråket säger, det tynde Öl kommer bagefter, och att marinministerns ställning icke blir den behagligaste, när han i sinom tid af storthihget skall mottaga decharge för det genom denna afväg förorsakade öfverskridandet af budgeten. Det torde vara mer än tvifvelaktigt, om storthinget skall gå in på den åsigten, att det skulle vara nödvändigt för upprätthållandet af vår nationalära att paradera vid en sådan tillställning och gagneligt för henne att låta representera oss af ett i alla afseenden temligen antiqveradt fartyg; och ännu mindre skäl lär det att antaga, att representationen skall finna, att bemälde ära har fått ett sår, som kräfver apprättelse och bot, derigenom att våra sjöofficerare icke fingo vara med och äta och dricka och gifva salut vid bröllopsstäten i Stockholm. Vi äro ett mycket rojalistiskt folk, det är sannt, mycket mera rojalistiska än våra bröder på andra sidan om Kjölen, och detta af det goda skälet, att vi blott känna konungadömet genom den idealisering, som afståndet alltid medför; men så rojalistiskt tror jag dock icke flertalet af oss är, att man icke skulle vara fullkomligt belåten med att ha åtnjutit äran att få betala vår andel i hemgiften åt den unga prinsessan. Vi äro ingalunda betagne af någon djup melankoli, derföre att man icke har uppmanat oss ått till på köpet spendera några tusen spdr afsändandet af en örlogseskader till Stockholm eller Kjöbenhavn. Slutligen har man till en ärad allmänhets förlustelse frågan Domaas, som gäller, huruvida det bör karakteriseras såsom en djefvulsk lära, då en prest lär, att det finns en återstod af godt qvar i menniskohjertat. Frågan är, såsom man ser, af det vanliga teologiska slaget och har också blifvit behandlad på det vanliga teologiska sättet med bannstrålar och oqväden af den mystiska beskaffenhet — säkerligen till stor uppbyggelse och tillfredsställelse för våra ortodoxe. Huruvida till lika mycken fromma för det religiösa medvetandet och aktningen för de andliga tingen blir ju en annan, mera underordnad fråga. För att emellertid öfvergå till mera fredliga ämnen vill jag meddela, att den norska historiska föreningen, till hvilken för omkring två månader sedan en inbjudning utfärdades, hvilken dock ännu blott har cirkulerat privat, emedan man först önskade öfvertyga sig om företagets vitalitet, ben ha temligen undra medlemmar ; äro redan tecknade, och när nu snart offent: lig inbjudning kommer att utfärdas, kan man goda utsigter. Ett par väl hoppas erhålla hvad som fattas i det antal af 600 medlemmar, man bestämt såsom minimum. Föreningen skall: attj börja med utgifva en tidskrift; hvari våra författare ! kunna offentliggöra historiska afhandlingar af allmännare art och den bildade allmänheten sättas i stånd att tillegna sig den historiska granskningens resultater, Den skall omfatta det historiska i vidsträcktaste mening och derför upptaga icke blott egentliga historiska afhandlingar — dokumenter skola i allmänhet icke införas — utan äfven arbeten, hörande till den nordiska språkvetenskapen och fornkunskapen samt etnografiska och statistiska skildringar af särskilda delar af landet och folket. Härjemte ämnar föreningen ombesörja utgifning af äldre skrifter, som ha litterärt och historiskt intresse och egna sig till vidsträcktare spridning. Ett annat betydelsefull; företag, som utlofvasfrån ett privat förlag, är fortsättningen af P. A. Munchs begynta öfversättning af Snorre Sturlassöns Norges konunga-sagor. Den Munchska öfversättningen, hvilken icke blott genom sitt billiga pris, utan äfven genom ätergifvandets mera folkliga språktonj: och större korrekthet i öfversäbtningen utmarker sig framför den af Jacob Aal åren 1838—39 ombesörjda, stannar vid 1177, det vill säga med slutet af de af Snorre sjelf författade sagorna. Det hade varit Munchs afsiot att komplettera sin öfversättning, som utkom år 1859, med ett band, omfattande de öfriga norska konungasagorna, hvilka vanligen innefattas i Snorres verk, mnemligen Sverres, Haakan fBuerressöns, Guthorms, Inge Baardssöns och Haakan Haakanssöns samt fragmenter af Magnus Lagaböters saga. Hans död förhindrade likväl påbörjandet af detta arbete, som nu skall utföras af hans efterträdare vid universitetet, prof, O. Rygh, hvilken icke blott har gjort sig känd såsom en grundligt lärd och samvetsgrann vetenskapsman, utan äfven såsom en med särdeles god smak utrustad öfversättare af vår gamla litteratup. Af en annan af vårt uviversitets historiska professorer, L. K. Daa, ha vi nyligen mottagit ett särdeles intressant arbete: Om Nationaliteternes Udvikling, en utvidgad bearbetning af några föreläsningar, som författaren i fjor höst på uppmaning höll i Kjöbenhavn. Den hufvudåsigt, från hvilken han i vetenskapligt afsee: GORT eö ms äånoÖm;A Vv K utgår, är teorien om men-lV