Aftonbladet – 10 september 1869, sida 2

Då man af dyr erfarenhet här i hufvudtaden känner, att omkring två tredjedelar f de erlagda skatterna gå till kommune, ynes det som om de skattdragande borde a bäde rätt och intresse att så snart och å tydligt som möjligt kunna få se, på hvad ätt dessa medel blifvit använda. För konrolls skull äro årliga revisioner tillsatta, och deras berättelser skulle antagligen tydliast framgå, till hvilka ändamål de påförda katterna utgått; men då det ej sällan är Ila stäldt med maskineriet i våra kommuala verk, synes man icke heller ha sörjt ör att ifrågavarande arbete måtte gå med illbörlig skyndsamhet, utan bedritves allt å långsamt, att både ett och två års utkylder hinna blifva inbetalta, innan de attdragande erhålla underrättelse om, huru egående årens inkomster blifvit använda. För att framlägga ett exempel på, huru let i sådant hänseende kan tillgå och huru reglementen stundom efterlefvas, vilja vi anföra följande: 1867 års räkenskaper, hvilka, enligt K. M:ts instruktion för Stockholms stads drätselnämnd, skulle af närnden till revisorerna -öfverlemnas--så tidigt under följande året 1868, att revisionsförrättningen blefve verkstäld såmt berättelsen deröfver till nämnden aflemnad inom -Augusti månads slut, blefvo ej till revisorerna öfverlemnade förrän i slutet af sistnämde år, således långt efter den tid, då hela granskningen skulle vara fullbordad. Oförklarligt är att sådant dröjsmål kan ega rum, då instruktionen, såsom ofvan är sagdt, noga angifver tiden, då den afslutade räkenskapen skall till-revisorerna öfverlemnas, hvilken tid är beräknad efter den för sluträkningarnes inlemnande bestämda tid. Vi förmoda att detta förhållande ock har blifvit föremål för revisionens anmärk ning. Det förefaller oss såsom om orsaken till denna långsamhet skölle med skäl kunna läggar sekreteraren i drätselnämnden till last, och då vi af statskalendern finna att sekreteraresysslan, . utan tvifvel en ganska ansträngande befattning, innehafves af tjenstgörande ordföranden å radhusrättens tredje afdelning rådman N. W. Martin, som natur-ligtvis nästan dagligen är strängt sysselsatt i denna sin befattning, så se vi måhända deruti en förklarande, ehuru ingalunda giltig, orsak till de anmärkta förhållandena. Den revision, bestående af sex af stadsfullmäktige utsedde personer, som, efter hvad vi i det föregående nämt, mot slutet af nästlidet år mottog den fullständiga räkenskapen, är, om vi ej misstaga oss, ännu i September månad 1869 sysselsatt med granskning af 1867 års räkenskaper. Det må vara sannt, att dessa herrar revisorer långt efter den bestämda tiden af nämnden erhöllo räkenskapen, men det är beklagligen lika sanöt att samma långsamhet, som försports hos nämnden, äfven eger rum hos revisionen. Om vi antaga att revisionen i denna månad afslutar sitt arbete och deröfver till nämnden aflemnar berättelsen, så återstår för nämnden att, i afseende å af revisionen gjorda anmärkningar, kommunicera vederbörande underlydande och infordra deras svar eller förklaringar. Detta kommer då att ske mer än ett år efter den tid, då revisionsberättelsen skulle vara till nämnden ingifven och stora möjligheter tala för att de personer, hvilka anmärkningarne gälla, äro från hufvudstaden afflyttade eller hafva aflidit under detta år, hvarigenom svårighet och omöjlighet att infå förklaringar uppstå. Men äfven om dessa ytterligheter ej inträffa, så drager det otvifvelaktigt ut på tiden till nästa år innan förklaringar hinna inkomma från alla dem, som kommunicerats. Slutligen åligger då nämnden att uppsätta det utlåtande, hvartill revisionsberättelsen med sina bilagor kan föranleda, och dermed, såsom det heter i instruktionen, ofördröjligen till stadsfullmäktige inkomma. -Detta bör antagligen, med det slags skyndsamhet, som inom nämnden eger rum, kunna ske fram på våren 1870 och de skattdragande sålunda vid den tiden kunna blifva i tillfälle att sjelfva se huru deras bidrag till kommunens bästa blifvit använda.