Aftonbladet – 10 september 1869, sida 2

raskande deri, att regeringen, för att rätt tydligt nedlägga sin protest mot allt parlamentariskt, valde att komplettera sig ur reresentationens minoritet i stället för såsom i andra konstitutionella länder ur dess majoritet. Emellertid är professor Aschehoug den ende rekryt, som minoriteten med någon anständighet kan ställa till regeringens förfoge och blir det — hvilket, såsom nämes, icke är osannolikt — fråga om en ny chef för justitiedepartementet, få vederbörande nog bita i det sura äpplet och söka honom i majoritetens led. Kristianias mångårige storthingsrepresentant, odelsthingets ordförande, advokaten Kildal, torde i detta fall bli den man, om hvilken det främst kan bli fråga, och som också i sjelfva verket förenar de flesta vilkoren för att under närvarande förhållanden verka med framgång på en sådan plats. Skicklig jurist, routinerad i göromålen och i en oberoende ekonomisk ställning, har han afgjordt ställt sig på framstegspartiets sida, utan att dock så tillhöra venstern, att han af det skälet kunde bli inäcceptabel bland sina nya kolleger. Har kan i detta afseende ställås sida vid sida med O. J. Broch — om också med en något mera utpräglad politisk karakter är denne — och har ministeren Stang kunnat resignera sig till att upptaga Broch ibland sig, måste den väl också kunta smälta advokaten Kildal. Hans namn har också på den senare tiden ofta varit på tal in publicc under de konjekturer, med hvilkasman sökt möta de föratsedda personförändringarne: i styrelsen. (Forts.) ora SS a sr TAN er