Aftonbladet – 9 september 1869, sida 3

mindre ångfartyg samt 4 transportfartyg. Stockholms-bref. XIV. Herr redaktör! Att på några få dagar bilda sig ett full riktigt omdöme om ett samhälle, torde var en vansklig sak, ehuru det visst icke är ovan ligt, att turister göra ansprak på den under baraste snabbhet i uppfattningen och någr: till och med anse det alideles tillräckligt at från en jernvägskupes fönster hafva tagit et land i betraktande. Den i mitt förra bre omnämda turisten från Riga hyser inga så dana anspråk, men anser sig icke kunna un derlåta att omnämna hurudant intryck stockholmarne gjort på honom och hans reskamrater och har derför egnat sista kapitlet al sin lilla resebeskrifning åt skildringen af da: Wesen der Stockholmer Bevölkerung. Han hade som ni erinrar er, uppehållit sig här endas fem dagar, men under denna korta tid onekligen hunnit med ganska mycket. Våra offentliga samlingar hade han besett, vårt folklif hade han helt hastigt tagit i betraktande och äfven med vår tidningspress hade har knutit en, om ock flygtig bekantskap. Sjelf erkänner han, att man under ett så hastigt besök icke kan gå tillbaka med någonting: men det lilla, som på den korta tiden kunnat inhemtas, är dock, menar han, för en uppmärksam betraktare, hvilken på sina resor redan lärt känna åtskilliga nationer, tillräckligt till anställande af jemförelser. Först och främst gjorde stockholmarens förekommande höflighet ett godt intryck på främlingen. Han tyckte sig finna denna hölighet inom olika folkklasser och gör en jemförelse mellan den svenska och den franska höfligheten. Den sistnämda har alltid förefallit honom, som egde den, till och med hos en fattig arbetare, något af salongens polityr. Den är en formsak och beror äfven af språket. Fransmannen är i afseende på lefnadsformen virtuos bland de öfriga folken. Stockholmarens höflighet föreföll författaren vara något helt annat. Den är mera natur än konst, säger han, mera ett uttryck för den inre sinfesstämningen, mera hjertlig än elegant. Såsom ett bevis på denna hjertliga höflighet har författaren uppfattat äfven den naiva nigning, den ?Knix, han sett fruntimmerna göra i Stockholm. I andra europeiska samhällen och synrerligen i Frankrike bruka damerna numera ej niga, utan helsa med en djup och elegant bugning; men i Stockholm tror Rigaförfattaren att alla fruntimmer göra en ?Knix?. Det påstår han sig hafva sett bland hofdamerna i Ulriksdals park likaväl som bland grosshandlarfruar och värdshusuppasserskor. Hvad tror ni om den saken, hr redaktör? Månne den ,naiva nigningen ännu är så allmänt i bruk i Stockholm? I det fallet hafva väl de fem dagarne, vågar jag påstå, varit något otillräckliga för den vänlige betraktaren af våra seder och bruk. Lyckligtvis utgör den ifrågavarande Knixen icke det enda beviset för den stockholmska hjertliga höfligheten. Reseskildraren har funnit denna uppenbarad äfven i annat. Såväl i ton som ansigtsuttryck har han sett något naturligt, osminkadt och hjertligt. Vi hafva i våra gamla Östersjöprovinser förvärfvat oss en vän, det är tydligt, eller rättare många vänner, ty författaren i Rigasche Zeitung är otvifvelaktigt en tolk för åsigterna hos alla de hundra personerna, som jemte honom följde Alexander ID till vår hufvudstad. Han fann nästan allt förträffligt här, till och med Stockholms uppassare och uppasserskor, hvilket onekligen är ett bevis på mycken godhet och stort öfverseende frän hans sida, synnerligen som han sett äfven andra trakter af jorden, än landet vid Dvinaflodens mynning, Med Stallmästargårdens värdshus är han också mycket belåten, När han och några af reskamraterna begåfvo sig till Haga, bestälde de souper på Stallmästargården. Efter halfannan timme återkommo de till sistnämde ställe och funno der uti ett särskildt åt dem upplåtet rum ett bord dukadt som till en festmåltid, med praktfulla blombuketter i eleganta vaser, armljusstakar af silfver eller nysilfver och en prydlig bordservis. Det var något artistiskt till och med . maten, ty de uppskurna kalla rätterna voro ordnade på sina tallrikar i en mångfald afimiteradeeller af fantasien skapade figurer. Det hela hade, säger han, kunnat reta äfven den mättaste att sätta signed och äta. Och så var det för öfrigt öfverallt, der sällskapet intog sina måltider under dessa fem dagar. Allestädes Stockholm gör skönhetssinnet sig gällande, Detta visar sig också, menar författaren, hos den qvinliga betjeningen med dess enkla, smakfulla och alltid otadliga toilett. Ögat måste tillfredsställas i Stockholm. Det tyckes vara en svensk nationalegendomighet, säger vår vän i Riga, att äfven i de minsta småsaker försköna lifvet. Då tjenstflickorna om lördagarne skura trapporna, hvilka nästan öfverallt i Stockholm äro -af sten, utsira de dem från ofvan och allt nedantill med figurer i upplöst kalk, och då detta är öfverlemnadt åt de respektiva måarinnornas artistiska känsla, får man, anmärker författaren, i hvarje hus se något olika mot det som göres i alla andra. Författaren var nog lycklig att i Sverges hufvudstad icke kunna upptäcka något traigt eller smutsigt proletariat. Hvarken på hvardag eller söndag såg han ep enda oan