Aftonbladet – 9 september 1869, sida 3

Han förde dit konungen samma natt Och riddaren slog, som hos mig satt. Gränsboens dödsklagan. De samma latinska psalmer, som Oecily t John hvarje dag sjöng för sin patient, do också dagligen i kapellet i klostret otre-Dame de Bellaise i Anjou; men der hade man den beqväma vanan att slå tillsammans både ottesången och morgopmessan ett, omkring klockan nio på förmiddagen, samt alla aftongudstjensterna till complines sista aftonbönen i de katolska kyrkorna) på let systrarne skulle kunna få sofva i ro om natten och hafva ledigt för sina nöjen om lagen. Bellaise var ett litet ytterst beqvämt och trefligt kloster, som blott emottog rika lamer och derföre kunde underhålla sina medlemmar på bästa sätt, utan att dock gifva astarenom rum. , Grundadt af en dotter af den förste Ribaumont från Anjou, hade detta kloster blifvit som ett slags apanage för familjens öfverflödiga döttrar, och ingenting skulle mera törvånat dess nuvarande öfvers hufvud, Eustacie Barbe de Ribaumont — inom klostret kallad Moder Marie BSeraphine de t Louis, och för den yttre verlden känd som fru de Bellaise — än om hon blifvit anklagad för att icke rätt uppfylla de af la Biebbenrense Barbe, klostrets grundläggarinna, ailer at hennes patron, S;t Bernhard, uppstälda 1ordringarne, Fru de Bellaise var ett mycket vackert fruntimmer af fyrti års ålder, ypperligt bibehållen, tack vare det helsosamma Jif hon förde. Hennes svarta ögon lyste och strålade, hennes hy var rosig och varm, hennes gagatsvarta här låg i korta, rika lockar utanför den tättslutande hvita mössan, som nästan doldes deraf. Den tjocka, tunga slöjan var hopbunden i nacken under den purpurröda, pelsbrämade silkeshpfyan, som var knuten