Aftonbladet – 9 september 1869, sida 2

Allmänna åklagaren , har följaktligen yrat och Leksands, Ahlsoch Bjursäs sockars tingslags häradsrätt genom: utslag d. sistlidne Augusti dömt Aron Ambrosius örsson att böta 75 rdr till lika fördelning nelian åklagaren samt Åbhls sockens fattige; lessutom att ersätta sju vitnen med tillammans 16 rdr 50 öre. Jemlikt 6 i förordningen skall utslaget underställas Svea hofrätts pröfning. Men agens klara lydelse sätter utom allt tvifvel, utt den är ämnad att berättiga och uppmunra till fullkomligt obegränsad förföljelse mot var och en som med ord eller handling våvar afvika från statskyrkan. Det lärer väl lerför knapt finnas en skugga af hopp att högre rätt ogillar domen. För att sätta läsaren i tillfälle att sjelf löma om saken, meddela vi ordagrannt sonsistorii skrifvelse, hvarigenom åtalet anoefalles. Till konungens befallningshafvande i Falun. — Sedan kyrkoherden i Åhl, kontraktsprosten D. 5. Boöthius, som blifvit anmodad att i anledning f en från konungens befallningshafvande hit öfrersänd, till konungens befallningshafvande ingifren anmälan, att en Baptistpredikant vid namn Aron Ambrosius Ersson från Bonäs i Mora församling under sistlidne Augusti och September månader inom Åhls socken uppträdt och offentlisen förkunnat baptismens lärosatser och dervid ika offentligt förrättat dop och utdelat nattvarlen, hos konsistorium tillkännagifva, om bemälde Ambrosius Ersson tillhörde den i Våmhus befintliga baptistförsamlingen, samt i öfrigt meddela upplysningar i målet, med återställande af remisshandlingarne anfört, att bemälde Ambrosius Ersson, jemlikt intyg från pastor i Mora och baptistförsamlingens i Våmhus föreståndare, icke tillhör den med K. M:ts nådiga tillstånd bildade baptistförsamlingen i Våmhus; att utom Evangeliska Fosterlandsstiftelsens ko portörer, hvilka hålla sina föredrag i ett i Nedra Hedens by uppbygdt bönehus, äfven andra kolportörer infunnit sig i Åhbl, hvilka utspridt Baptismens och Mormonismens villosatser, men hvilka ej fingo tillträde till nämde bönehus, utan höllo sina sammankomster i enskilda boningar; att redan 1860 kyrkorådet förbjudit 2:ne kolportörer, Ekman och Larsson från Falun, som förkunnade mormonismens villomeningar, att vidare ARR PTS PSA, hålla föredrag i Åhls socken, samt derjemte vidtagit åtgärder till förekommande af sådana villfarelsers utspridande, hvitket tyckts haft åsyftad verkan; men att denna sommar 4 baptistkolportörer, bland hvilka förenämde Ambrosius Ersson, nästan hvarje månad infunnit sig och utspridt baptistiska villosatser och af dessa Ambrosius Ersson och Näs Per Persson från Orsa förrättat dop, dervid dock endast en qvinna, tillhörande Åhls församling, men många ifrån Gagnef blifvit döpta, samt anställt nattvardsgång efter baptistisk sed; samt att kyrkorådet, till förekommande af vidare söndring i kyrkligt hänseende, för vederbörande kronolänsman anmält förhållandet till laga åtals anställande mot dessa kolportörer, och derjemte förbjudit dem att vidare hålla andligt föredrag, får konsistorium, med stöd af k. förordningen den 23 Oktober 1860 7 angående ändring i gällande bestämmelser om ansvar för den, som träder till eller utsprider villfarande lära, härmed förklara, det konsistorium anser, att mot bemälde Ambrosius Ersson laga åtal må anställas, i anledning af hvad mot honom blifvit anmäldt. Vesterås domkapitel den 16 December 1868. På konsistorii vägnar C. O. Björling, J. W. Sjöqvist. Ur rättens förhör med den anklagade upplyses, att han åtnjutit en god uppfostran, haft en mycket gudfruktig moder,, städse fört en stilla och ärlig vandel samt ej tillförene varit för någon förseelse eller något brott tilltalad. I sin till rätten ingifna skrift erkänver han, att han hållit föredrag, innehållande att Jesus Kristus kommit i verlden att frälsa syndare; att han döpt dem som trott sina synders förlåtelse och begärt att få det dop, som Jesus sjelf i Jordans flods har stiftat, på grund af Jesu egna ord: Går ut och lärer allt folk och döper dem i Fadrens, Sonens och den Heliga Andas namn-; aft han brutit brödet och tagit del i nattvarden med de troende, hvarför han åberopar Frälsarens egna ord då Han sade till sina lärjungar: Så ofta I äten af detta bröd och dricken al denna kalk, skolen I förkunna Herrans död, till dess han kommer; hvarjemte han åberopar att Paulus förbjuder de troende att taga del med de otrogna i nattvarden. Slutligen säger han sig vilja vara all mensklig ordning underdånig, men när det gäller det andeliga. såsom tro, samvete och Bibelordet, då hjelper det intet, fast jag skall våga gods, ja ära, lif och allt. Han tillägger, att han icke trotsat kyrkorådets förbud att Vidare inom socknen uppträda med andeliga föredrag. Vitnena hafva intygat, att han i öfverensstämmelse med sin egen uppgift tvenne gånger under sommaren 1868 varit i Ahls socken; att han förrättat dop och utdelat nattvard; men ej att han talat något vidare mot den rena evangeliska läran, än att den baptistiska läran vore mycket bättre än svenska kyrkans,, att de som ej voro väckta och omvända icke kunde känna huru illa de hade det stäldt och att man icke behöfde gå : kyrkan för att hålla nattvard.; någon skal äfven vitnat, att den anklagade sagt, det han ej på den yttersta dagen ville vara söå olycklig, som en bekännare af den evangeliska läran. mr. 2.