Aftonbladet – 7 september 1869, sida 3

8 I dömd för fjerde resan stöld och den andra el för dråp: Det är den förstnämdes korta le I biografi, som nu följer, skrifven af den seelnare: I Ar 1868 öppnade ett kungligt utslag fängl gelsets portar, efter en trettonårig fångenskap, för en fånge Johannes J. från A. socken i Småland; Han var dömd till Kfstids fängelse för fjerde resan stöld, men erhöll nåd och fick återvända till friheten och lifvet. Denve man är märkvärdig, icke för sina stölder, som en Lilja eler en Lasse-Maja — jag och många, som känna honom, kunna ej förstå hur det är möjligt att han en gång förbrutit sig mot eganderätten, långt mindre fyra — utan för sin karakter och sina sträfvanden framåt på vetandets och kunskapens bana. Es klingt wohl etwas komisch att höra talas om en lifstidsdömd tjufs karakter och sträfvanden på vetandets bana. Men ett faktum är, att denne af lagen så svårt brännmärkte man sysselsatte sig inom de dunkla fästningshvalfven med poesi, språkstudium och I matematik. Hvad skall man väl tänka ute i samhället, när man erfar att sådana ämnen sväfva för en dyliks fantasi? Derute har man Jju sedan länge varit öfvertygad om, att brottsliga planer, mordbrand och kyrkostölder här utgöra hufvudtemat för samtalen, ämnet för I dagens tanke och nattens dröm. Redan i början af sin fångenskap utgaf Johannesen samling dikter, hvilka, om de äfven i många hänseenden brusto mycket, förtjenade att uppmärksammas såsom utgångna från en bondpojke, som inom strafffängelsets murar inhemtat allt sitt vetande. Genom studium af Euklides fick Johannes smak för matematiken, och der sysselsatte han sig mest med att söka lösa problemer, som anses olösliga. Han insände flera af dessa försök till en man af facket, professor B., som förklarade sin synnerliga belåtenhet med den outtröttliga flit och arbetsförmåga, som utmärkte Johannes. kar Så kom ändtligen den dagen då Johannes blef fri. Pastor L. förbarmade sig öfver honom och gaf honom laga försvar. Kläder och en liten handkassa samlade hans kamrater åt honom och en sommarmorgon lemnade han fängelset och oss, som ännu nödgades stanna derinne. Men det gick Johannes som alla andra, hvilka ångerfulla träda ut ur fängelset. och begära att samhället som en huld tader skall åter upptaga det straffade barnet. Han stöttes tillbaka öfverallt och ingen ville anförtro honom något arbete. Sin sinnesstämning under dessa dagar uttalade Johannesi ett poem, hvarur jag här lemnar ett utdrag: Så hafva mina bästa år försvunnit I trånga bojor och i bittra qval, Och lefnadssolen öfver zenith hunnit Och lifvet synes mig ett dunkelt tal. Från dessa trånga hvalf jag nu fått draga, Men stämplad med en mensklighets förakt, Och skall, en främling, genom lifvet taga Min väg, der nöd och snaror ligga vakt. O! svenska folk, jag vill ej mer begära Att träda in uti er syskonring; Jag vill ej gå er barnarätt för nära, Förr gå en främling hela verlden kring. Till Amerika vände nu Johannes sin håg, och att börja med vandrade ban upp till Stockholm, der han vände sig till en ädel man och reg sin nöd. På detta hjerta klappade den förskjutne, den vanärade, ej förgäfves. Den sanne filantropen gaf honom kläder och penningar för öfverfarten till Amerika. I Oktober månad lemnade Johannes Sverge och hans bref till bärvarande bekanta andas välsignelse öfver den som näst co Gud, välsignaren af Johanneegna sträfvanvi len, gjorde honom till en ärlig och redligy! menniska. m Här slutar fången-biografen sin enkla beättelse om sin nu lycklige kamrat, hvars hi-q toria jag vill låta Johannes sjelf afsluta, ty ta ramför mig ligger ett bref, dateradt Newlic rork från den unge amerikanske medborgakh en till vännen biografen på fästningen. Han krifver bland annat: Min närvarande g ställning är efter mina anspråk tillfredsstäl1, ande; Jag är skuldfri och lefver som en fri in ch glad arbetare. Jag spränger eller rättare ka orrar sten och har-2 dollars om dagen. de Man säger om mig att jag är en god arbeare, välkänd af mina arbetskamrater och af it la. Mina nöjen är att göra små utflygter m söndagarne och efter slutadt arbete om ho ;vällarne. L Ack! käre vän, om vi finge återse hvaranPb2 ra, tala om politik, poesi och filosofi m. m. Vi kunna förstå och demonstrera med hvargat on. Farväl! Vi äro alltid hos hvarandra me tankarne och träffas i bref. Vänven sy! Johannes.n sal Hvad säger ni om denna sällsamma hiDe toria? Den erinrar oss bland annat derom ca tt vi lefva i ett samhälle, som icke prak-be iskt tillämpar den läran som bjuder, att den lig ig omvänder och bättrar han skall vardaigt I 209 Sober är Re rt ME EA HO: bre: kn ia. Mö 0 Jr Krk NE pc JR TE Te KN pr örlåten. tel Den lilla berättelsen har nog sina tämkvärda st idor, invänder ni, men inte passar den för!G önikan. Det är också möjligt, men jag tr: röstar mig med det, att den alltid gör godt sk någon vrå, hvar den än må se dagen. din Inom teaterverlden finnes ett ämne, HN om sär värdt att nogare skärskådas. Det st r hr Strakosch program öfver den tillkomna ande verksamheten vid Göteborgs teatrar ve nder kommande säsong, och särdeles. bangs örteckning öfver artisterna vid italienska k9 peran, som är så lockande, att hufvudstaatt ens opera skall spela för tomma väggar.ka nder det att vår musikaliska publik far med ett xtra tåg för att beundra prima donna as-hu luta dramatica, prima donna assoluta leg-82 lera, primi donna assoluta contralta, och ela den öfriga samlingen af prime donne ka ssoluti, prime tenori assoluti, primo basso psni ssoluto profondo, och primo buffo assöluto I EC. ser Som jag hört lär kungliga teaterdirektiope en vara betänkt på att som motvigt sätta! pp en förteckning, också skrifven på italiby iska, så att vår publik riktigt må kunna såk irstå. den, ty att skrifva svenska inför ende rensk publik tar sig ingenting ut, och detm all pigga upp publiken ofantligt, då den får 2 öra talas om att vi i Stockholm ha minst de t dussin sångerskor, som på italienska kun-pä 3 kallas prima donna assolutan. och minst l,sa