Aftonbladet – 7 september 1869, sida 3

Krönika. Allting passar för krönikan, påstår, man, men jag är af motsatt tanka. Det allvarsamma passar der alls icke. Men ingen regel utan undantag, och ibland kan det all varsamma försvara sin plats i afdelningen för skämt, när det sker för omvexlings skull, Af denna anledning kan ni väl förstå att jag bra gerna i dag skulle vilja taga er uppmärksamhet i anspråk för ett ämne, som icke är att skratta åt. Och så är det verkligen. Jag har nemligen lyckats kasta en blick in-uti en verld, som är nästan alldeles okänd för den stora verlden, i fästningsfångarnes verld, och hvad jag der sett kan jag inte underlåta att meddela er. Se här ett exempel, som visar hvad resultat man kan komma till genom: den princip, som nu följes i våra straff-fängelser, att upplysa och förädla de armå, söm genom okunvighet och vanvård blifvit inkastade på brottets bana: : På en af rikets södra fästningar sutto förra året två lifstidsfångar förvarade, den ena