Aftonbladet – 4 september 1869, sida 2

Ått tala om fatman tyckes vara djerft al Hi arkeolog, men depå denna väg rated omna data förefalla tal: mycket betydelseilla. I Schweiz pålbyggnader, i England, rankrike, Hessen, öfverallt har than istenittningarna funnit spår af tama djur. Skulle jan då icke i Danmark, der stenåldern fick on så hög utveckling, ha hunnit till detta tadium i kultur? Riksantiqvarien Hilderand har upplyst kongressen, att hanistenIdersgrafvarne i Westergötländ har funnit en af tama djur tillsammans med slipade edskapet, och man har funnit icke allenast ötiderbrötna; utan tilltormade ben, såsom ilar af fårben. Likaledes har man många ånger i de danska stenåldersgrafvarne funnit ästtänder, hvilket öfverensstämmer med hvad åseli har upplyst om Mecklenburg. Detta kulle Vara ett äfgörande kriterium, då Kjökenmöddingarna icke innehålla spår af något unnat husäjtr, än hunden: ; Slutligen förtjenar det anmärkas, att i Norge, norra Sverge, Finland och Ryssland :epresenteras stenåldern uteslutande af de utvecklade formerna; de grofva redskaperna saknas alldeles. Denna iakttagelse gifver en vink i afsöende på Europas äldsta bebygvande. Förut aiitog tan allmänt, att finnarne och lapparne voro lenmingar at vår verldsdels äldsta befolkning, hvilken af de invandrande folkslagen blifvit drifven allt längre och längre ihöt norden. Nu deremot måste man genom att datera fynden efter den fauna, som synes hafva varit samtidig med redskaperna, komma till dena åsigt, att de äldsta spåren af menniskolif i Europa finnas på Medelhafvets kuster, och att ju längre man kommer upp mot norden, desto nyare är bebyggandet. Danmark har t ex. icke blifvit bebygdt före renperioden, och dess äldsta stenålder motsvarar vestra Europas dåge de la pierre polien. Först i Danmarks senare stenåldersperiod har invandringen skett till Norge och det norra Sverge, och det är ju i och för sig helt naturligt; att befolkvingen måste ha uppnått en temligen betydlig storlek, innan man från Danmarks fruktbara öar och fiskrika haf tågade upp till då ofruktbara fjelltrakterna. De sista spårer at den förhistoriska befolkningen finner mar i Finland. Derefter stöter man på en all deles ny Verld, ett jemförelsevis långt yngr bebyggande, Teorien öm finnar och lappa såsom Europas ursprungliga bebyggare stri der således nppenbart emot de äldsta min nesmärkena. Det är en historisk hypotes som måste öfvergifvas; Afven om bronzkul turen har man trott, att den invandrat öste ifrån, från Ural eller Sibirien; men att s icke är förhållandet, måste talaren erkänna då han i Ryssland sett de der efterlemnade helt olika minnena från bronzåldern. Hvar ken steneller bronz-kulturen har kommi till oss från Ryssland, utan rörelsen har gåt i riktningen från söder och vester. (Bifall Detta yttrande framkallade en replik a Steenstrup, hvilken åter bemöttes af Worsaat hvarefter Hebert, Dupont, Desor, Hildebranc Lerch, Bertrand, Cazalio de Fondouze oc Schaffhausen yttrade sig i ämnet. Steenstrup, hvilken började debatten, slu tade den äfven och förklarade sin åsigt var: att om det nödvändigt skulle vara en utveck lingsserie, måste Kjökkenmöddingarne snara representera det yngre, stensättningarne de äldre kulturstadiet. —