Aftonbladet – 3 september 1869, sida 3

MMMM tF— Pfter en stund lyftades dörrklinkan och Cecily kom in. Lucy steg hastigt upp, och sedan hon gifvit och mottagit en hjortlig omfamning, gjorde han med ögonen en fråga, som Cecily genast besvarade sålunda: cÅnnu samma själsdomning. Den enda skugga af sansning jag kan upptäcka är att han ibland slår upp ögonen, en längtande blick så snart dörren öppnas, och en skakning i hela kroppen så snart det ringer i stora klockan; men nu har Mylord förbjudit ringningen, I Den der ohyggliga klockan som folket tala omp, sade Lucy rysande; o, hvilket hjerta denn amörderska måste haft? Håll, Lucy! Huru skulle vi döma henne, som kanske i detta ögonblick gråter, öfvergifven och förtviflad? Lucy såg upp, helt förvånad. aMoster, sade hon, ni har så länge varit innestängd i sjukrommet att ni ej kan hafva hört allt — huru hon lekte med honom och, för blott en hoffests skull, uppsköt flykten från den tid, då den kunde skett utan fara, ända tills denna olyckliga natt! cJag vet det, sade ER cJag fruktar storligen att hennes synd har varit svår; men ändå, Lucy, vore det bättre att bedja för henne än att tala onda ord emot hennel aTyvärr! hviskade Lucy. cJag skulle kunnat bära det — ja, och vara stolt deröfver, om han lidit för trons skull — och hon började gråta — cmen att han skulle blifva förrådd och nära nog mördad för en trolös flickas skull — och — och älska henne ändå......! . cHon är hans hustru, sade Cecily. aBarn, min själ är bedröfvad för din skull, men inte desto mindre måste jag, om ingen annan vill det, hålla dig före att Berenger lofvat henne allena sin tro